Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde möjligen upslå xcops, men af ett *imro-s icke innoo.
Dessa former måste ulan tvifvel upfatlas så, att dualändelsen
a, innan ännu den ursprungliga a-deklinationen delade sig i en
a-deklination och en o-deklination, sammansmälle med slammens
a till ä, hvilket d behöll sig i den deklination, som behöll
stammens a-ljud, men i o-deklinationen följde stamvokalens öfvergång
till å-ljud och vardt m. Så tycks ock Schleicher Comp. 521 fatta
saken. Annorlunda förhålla sig naturligen tredje deklinationens yéytj
tvysvij, som ej kunna vara annat än sammandragna af yévt-s
tvysré-f. Skulle möjligen den egendomliga sammandragningen
här bero på en sträfvan efter en viss motsvarighet till de
vo-kaliska deklinationerms former x<^e3 tnnco’!
Det egendomliga augmentet i imperf. fjin eller fa förklarade
redan Kuhn vara närmast att jämföra med den sanskritska
aug-menteringen framför i och u, ex. isli-ja-ti han drifver, aor.
å-ishi t. Denna åsigl utvecklar C. med skärpa. Jag skulle blott
vilja tillägga en anmärkning mot den vanliga tolkningen, nämligen
alt fixci^co gifver oss rjxagov, men ej, så vidt jag känner, *
ijixa-£ov. Det hom. uigsv a 436 kan ej läggas i vågskålen, då
verbets härkomst är insvept i ett så ogenomträngligt dunkel.
Af öfriga verb begynnande med t eller v kan knapl ett dussin
säkra fall anföras för augmentering genom förlängning af dessa
vokaler. Och C. håller för sannolikt, att genom bristen på
primitiva med i och v begynnande verbalslammar den gamla
traditionen helt och hållet försvann med undantag af det nämda
rjia, hvilket blef slående som ett anomalon utan att kunna tjena
som mönster för de öfriga.
Bekant är, att augmentel i Vedadikterna företer samma
vacklan som i de homeriska sångerna. Att däraf draga någon
slulsats i afseende på augmentets tillfälliga natur i del
indisk-europeiska urspråket vore för djärft. Så väl Curlius som
Del-bruck uttala sig beslämdt däremot. Augmenlet visar sig som
en väsentlig beståndsdel just genom själfva formbildningen, de
primära ändelsernas afstympning till sekundära. För grekiskan
kommer C. till den slutsats, att del syllabiska augmentets ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
