Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ind. sing. af dessa verb hafva t, msdan däremot plur. (och konj.)
i regeln har e. Sålunda heter det liillu hillis hillit, kipu kipis
kipit, Inlu hilis hilit men däremot hellamés, kepamis, helarnés
liksom i inf. hellan, kepan, helan (jfr Grimm, Gr.- I, 863—4).
Hänvisande härpå samt på andra fall såsom githigini jämte
the-gan, gilstrjo jämte gelstar, giwitiri jämte wetar, gisidili jämte
sedal, gifildi jämte feld — flere exempel med följande r och h
anföras äfven — uppkastar nu Grimm den, såsom han yttrar
sig, nbedenkliche frage»: «gibt es einen umlaut des e in t?
scheinen die angefiihrten fälle jiichit andern, wo der umlaut
of-fenbar ist, analog?» (Gr.-1, 81). Grimm jämför så
presensfor-merna malu melis melit och dylika af verb som gå efter malan
samt vidare man mennisk med erda irdisk, hasal hesilin med
sper spirili (ex. utan r är skef skifilin.) »Näher erwogen»,
fortsätter emellertid Grimm «vermag ich keinen umlaut des é zu
i anzunehmen, al der umlaut triibt den reinen vocal, i aber ist
selbst einfacher, reiner laut». — Häremot må påpekas, att
i-omljudets natur uppenbarligen ligger däruti, att den förepående
vokalen ombildas till större likhet med den efterföljande,
omljudet verkande. Skall nu e ombildas till större likhet med i,
kan det icke ske på annat sätt än genom öfvergång till z", så att
i detta fall genom omljudet fullkomlig likdaning af föregående
vokal med efterföljande åstadkommes, hvartili en viss
motsvarig-svarighet visar sig i fno., då i afledningsändelser a genom
u-omljud öfvergår till samma vokal u. — «b) die endung i miiste
dann uberall das é umlauten, nie aber wird man zu hcrza den
gen. hirzin finden.» — Denna Grimms invändning kan endast
genom ett förbiseende hafva tillkommit. Ty i i gen. och dat.
af svaga neutra och mask. — i hvilka -in står för äldre -an —
Evangelienbuch II B., Regensburg 1869, s. 8. Ett af Graff (VI, 636)
under det starka verbet duruhstehhan upptaget durohstechit (jamle ett
dur-ihstichit) hör tydligen till det svaga verbet atecchan (G r a f f VI, 627). Det
hos Graff (III, 502) såsom indikativ upptagna piuelhist (af felhan) är väl,
såsom stridande mot flere ex. med Hfilhit, filahit) från de allra älsta fhty.
språkminnesmärken, att uppfatta såsom konjunktiv, hvartili af Graff ett
alldeles liklydande ex. föres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
