Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här e ånyo utvecklat sig af i göres ytterligare sannolikt däraf,
att i ifri. ofta t. o. m. ursprungligt i öfvergått till e, såsom i
fretho [frethe, ferd, äfven (enl. H. H.) far da ’)), hvilket ord, eget
nog, alltid har e i ffri.2), efrethe (adjektivisk ja-bildning),
frethia (jämte frithia), lest (jämle list; jfr Fick, W.3 III, 272),
and-lete (till elt germ. vlitan, vlait), leth (jämle lith; se om
detta ord s. 151 noten), snethen (partic. af snilha), skeria (jämte
skiria, gol. skeirjan), thre (allmänt för thrl; i dessa bägge sista
ord har t. o. m. ursprungligt % gått öfver till e), uoeta (1 g.
för det eljest vanliga icita), ivedwe3) (1 g. för det eljest
vanliga widwe), m. fl.4)
’) 1 ffri. förekommer nämligen ofta samma öfvergång från e till a framför
t, som jag ofvan (s. 7 n. 1) uppvisat för fsve. och nysve. Andra ex.
från ffri. äro bara (jämte bera], farsch (jämle fersch), iaria (jt. ieria,
fhty. gerån), harhe (jt. kerlce), warva (jt. hwerva). — Till ytterliga
belysning af de svenska hithörande ordformerna, hvarje, hvar, kvarn, (natt-)
vard, vara, varda, kan det här förtjäna anföras, att äfven i nyare
plattyska munarter denna samma inverkan af r är vanlig. Så har
Klaus Groth (holsteinsk munart): bar (nhty. Bär), barg (bärg), bark
(björk), hart (hjärta), kark (kyrka), parmtik (perpendikel), wark (verk),
m. 11. hithörande ord; och i meklenburgska munarten är denna öfvergång
från -er- till -ar- genomgripande (dock ej framför rl, rn, rd), enl.
Nergér, Grammatik des meklenburgischen Dialektes älterer und neuerer
Zeit, Leipzig 1869, s. 119. Äfven nyholländskan öfverflödar af på
detta sätt ombildade ordformer, t. ex. Aarde (nhty. Erde), aardsch (ffri.
erdsch, nhty. irdisch), barsten (jämte bersten), Barsen (jt. Hersen, hjärna,
till formen = hjässa), Hart (hjärta), kamen (jt. kernen, tjärria), Staart
(stjärt). T. o. m. gotiskan har två hithörande fall i lånorden karkara
(lat. carcer) och lukam (lat. lucema), så framt ej denna öfvergång skett
redan på ital. botten, där den är allmän (jfr J. Storm i Mémoires de
la Société de Linguistique de Paris, T. II, flst.).
s) Äfven andra germanspråk ha i detta ord ofta e; så fnfra. 1 g. frethu
(eljest fritliu), ags .fredo (jämt e friðo, freoåo, frid), fhty. -fredus ofta i
namn, liksom freda, fredus allmänt i latinska urkunder. Denna så
allmänna och tidiga förekomst af e oaktadt följande « — i fno. dock alltid
i: friår (slam friåu-) — kan väl väcka betänkligheter mot antagandet af
i som ursprungligt i detta ord, som dock är allmänt (se Fick, W.3 III,
190, Grimm, Deutsches W’órterbuch, IV’, 1, s. 181—2, Leo Meyer,
GS. s. 7 3). Skulle icke ordet kunna höra till den sanskritska V prat,
utbreda (enl. Fick, \V.3 I, 148)?
,) Att i i detla ord är ursprungligt se Fick, \V.3 Ill, 305.
4) Jfr Bezzenberger, A-Keihe s. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
