Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående fonetisk egendomlighet i got. framkallat e för i, alldeles
såsom det i motsvarande fall inom verba af u- serien till
fortsättning af en bevisligen gemensamgermanisk ljudlag framkallat
o för u. Liksom i detta senare fall är äfven öfvergången till e
här blott got. och ej att finna i öfriga germanspråk. Så har
fhty. pret. plur. zigen (af zihan), liwun (af lihan), digen (af
dihan), ags. sigon (af sihan), ligon (af lihan), icrigon (af wrihan;
alla enl. March). .Mot got. part. pret., äfven med e, stå likaså
öfriga germanspråks med *; fhty. zigan, lihan, digan, fs. githigan,
liivan, ags. sigen, tigen (af lihan), ligen, wrigen. Vi se häraf,
att äfven i part. pret. en särskild got. utveckling försiggått inom
i-serien; antagligen är därför förhållandet sådant äfven inom
w-klassen, där dock en skenbar öfverensstämmelse herskar
mellan alla germanspråk, såsom vi nyss sett (s. 173). Jag tillägger
här, att fno. part. lénir (af Ijå) väl har e för i (lénn af *lehenn,
*lihans), men detta är hvad man på särskildt fno. ståndpunkt
måste vänta, då ih här måste bli eh lika väl som ih blir <?A. —
Vi hafva funnit, att den omständigheten, att i got.
ursprungligt i och u, och icke blott de från a försvagade
vokalerna, återfinnas såsom aí aú framför r och h, långt ifrån att
utgöra något bevis mot de nämda got. skriftecknens uppfattning
såsom tecken för e- och o-ljud eller mot dessa e- och o-ljuds
likställighet med öfriga germanspråks, då de äro försvagade af
a, och deras egenskap, i detta fall, af i de särskilda
germanspråken från gemensamgermanisk (e oftast från
gemensameuro-päisk) tid kvarstående försvagningar af indoeuropäiskt a, tvärt
om utgör ett kraftigt stöd härför >).
Till alt hvad nu blifvit anfördt för nämda uppfattning af
got. ai och aú skall längre fram än ett vigtigt skäl läggas.
’) Det är emellertid just demia omständighet, att ai och aú äro alt träffa
för ursprungligt i och u, som förmått Bezzenberger att förklara, att
got. ai och aú ej kunna hafva det ringaste att göra med öfriga
german-språks e, o (jfr ofvan s. 166 n. 1)! Jag vågar hoppas, att läsaren häraf
skall dömma annorlunda i deuna fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
