Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
werå), wirki \werk), wirkjan1). wirsista; samt fram för h rihtjan,
gesiht. Dubbelformer med e och i hafva girstin- iMon.) och ger-
’) Piet. af detta verb har i fs. alltid a: warahta, warhta. Denna ovanliga
vokalväxling synes mig böra förklaras på följande sätt. Redan på
gemensamgermanisk ståndpunkt hade det ursprungliga warkjan, warhta
dubbelformer med a-vokalen försvagad till e eller o: werkjan, werhta
oeh icorkjan, mor ht n De särskilda germanspråken förforo nu olika vid
dessa tredubbla formers »kamp om tillvaron«. Got. behöll, åtminstone
så vidt vi känna, blott den sista formen: vaurkjan, vaurhta; fhty. har
jämle den senare formen fullständig äfven inDnitiv-och presensbildningar
at den förra af formerna med försvagad vokal, nämligen (enl. Graff):
inf. vjurchon, pres. wurche, wurchit, wurchent, pret. worhta, worahta*] samt
inf. wirkan, pres. wirku, -is, -it, -ent ’det må dock anmärkas, att alla
presensformerna med u kunna vara uppkomna af dem med i, genom
den vanliga fhty. öfvergången från wi- till wu- **); är så förhållandet,
blir i sammansättningen * wirkjan men worhta en viss analogi till fs.]; fs. har
sammansatt ett verb af de båda först anförda formerna, i det inf. och
pres. ha formerna med i-vokal, pret. formen med a-vokal, hvartili
•lock äfven torde böra föras den en gång (i «Sächsische Beichte», 9:de
årh.) förekommande infinitivformen werkjan som väl är = warkjan
(i-omljudet af a till e år i S. Beichte starkt utveckladl); fnfra. åter har
bibehållit alla tre formerna såväl i pres.-som i pret.-former, utom
pret. ’werhta, i det här finnes: ger. tö werkenne (väl till inf. warkjan;
I’s. Gom.), pret. warhton, pres. plur. workid, pret. worktus, samt pres.
wirkit, -unt, -int, -indis o. s. v. (se glossaren tillHeynes Kl. and. DM.);
ffri. har werka och wirka, wirtta men pret. wrochte — worchte, närmast att
jämföra med fhty. (inf.-formerna kunna dock förklaras af a såväl som
af e); ags. wyrcan, wyrcean, pret. worhte är väl = got. vaurkjan, men
inf. wercan (= warkjan?), weorcan finnas äfven; fno. slutligen har
yrkja orta = go!.; men äfven former utgående Trån warkjan och
werkjan nämligen det en gång (enl. Cleasby o.Vigfusson) förekommande
verkja «to feel wark«, och virkja, trans, -to pain« — två fullkomligt
skilda verb, hvilka icke böra sammanföras, såsom det skett i IED —,
hvilka båda dock icke kunna sammanställas med de andra
germanspråkens *warkjan och *werkjan, wirkjan, enär det förra
uppenbarligen hör nära till samman med sulisl. verkr, gen. verkjar (jfr. härom
ofvan s. 9 n. 3), det senare med adj. virkr (Ja-stam). — I flere
gerinan-språk finnes dessutom ett denominat. af subst. werk; så fhty. werebn, fno.
werka, ai, fs. verkem. — Att, såsom Kick, W.3 III, 293, för vaurkjan
och alla öfriga former på jan antaga en enda germanisk grundform
• verkja, verhta<, synes mig alldeles omöjligt.
") Hvarifrån Fick (a st.) fått sitt fhty. pret “irurahtu” vet jag ej. Hos Graff finnes
ingen sådan form; ej häller har jag funnit den annanstädes.
•*) Med hänsyn härtill må påpekas att hos Tatian och Otfrid blott finnas infinitiv- och
presensformer med i; märkligt är ock, att dc fno och ags. formerna af detta verb äfven
kunna liksom de fhty. fnrklaras af ett tema trerkjan. teirkjan, pret. trorhta (fno.
yrkja då = *virkju, ags. vyrcean = *wirkjun af werkjan, hvaraf ock tceorcan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
