Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilär måste vi egna en vida utförligare undersökning, än i de
föregående språken varit nödigt, åt frågan om öfvergångene — i
i de starka presensformerna, enär i ags. delta fall hittils blifvit
högst ofullständigt undersökt och otillfredsställande bedömdt.
Hos äldre grammatici, såsom llask, Grimm, äfven Heynr,
är det faktiska förhållandet oriktigt frumstäldt och någon
slutsats får därför af deras uppgifter icke dragas. Alla tre upptaga
endast former med i och y i 2 och 3 pers. pres. ind. sing. af
hithörande verb och finna här alldeles samma växling som t. ex.
i drepe, dripest, dripeð ’). Grimm och Heyne uppföra
formerna med i såsom normalformer, hvarvid må anmärkas, alt
dessa äro ytterst sällsynta, men de med y allmänt herskande.
Om de senare vttrar Grimm (a. st.): »fehlerhaft scheint mir
die gewöhnliche schreibung y», men på ett annat ställe (Gr.21,
228): »schreibung und aussprache2) des wabren i wird
ver-derbt und man Undet z. b. gyfun, rynan, nymdh, cwvdh etc.»
Heyne åter anmärker, att i är »häufig y geschrieben vyrpst
u. s. w.)» men tillägger genast: «oder ist diesz y als Umlaut
von eo zu faszen?» (Ag. Gr.3 s. 55). Denna senare hypotes
återfinner man bestämdare uttalad hos March, hvilken dock
riktigare framställer det faktiska förhållandet än de föregående.
För verb på enkelt r eller h, nämligen beran, sceran, teran,
ge-/íioeran, seon | == *sedhan, ’sehan), ge-feon, angifvas af honom
såsom regelbundna för 2 och 3 pers. pres. ind. sing. former med i
(t. ex. birst, birð, sikst si(h)ð), men till de tre första och det
näst sista anges ock dubbelformer med y till rotvokal (Ags. Gr.
g 19a, 200). Under del formerna med i — enligt den gamla
åskådningen att i var äldre än e — fattas som de äldre,
kvarstående (hvars i i pl. och I pers. sing. genom »a-omljud» blifvit e),
Det kan icke vara = weric&n, ty detla sknlle på flri slåndpunkt heta
werkja.
1) Se Rask, A grammar of the anglo-saxan tongue. Tr<md. by T Ii o ] p (\
Copenh. 1830. S. 80, jfr S. 89, 90. — Grimm, Gr.2 I, 900. — Heyne,
Ag. Gr.3 s. 55, 200.
s) Spärradt af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>