Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt annan förklaring och förmodligen formerna med eo fattas
som nybildningar (jfr paradigmat g 191 och not (6) till g 194).
Är det nu bevisligt eller antagligt, att former sådana som
icyrpst, wyrpö uppkommit genom i-omljud af former med eo?
Bevisligt är det als ej, ty de nödvändiga utvecklingsformerna
weorpiå, wyrpið kunna ingenstädes uppvisas, då
afledningsän-delsernas i så ytterst tidigt försvagats till ei ags.; och de jämte
wyrpst, wyrpO verkligen befintliga formerna weorpest, weorped
kunna med sitt e icke lemna något säkert bevis, då dess utom de
förra formerna kunna förklaras fullkomligt oberoende af de
senare (jfr straxt längre fram). — Antaglig synes mig ej häller
teorin om i-omljud af eo i detta fall — och föröfrigt ej i något
fall — vara. Denna åsigt förutsätter, som man finner, antingen
att det älsta e genom inverkan af ändeisens i först blifvit i, att
sedan detta i brutits till eo och slutligen detta eo stundom genom
ny inverkan af ändeisens * blifvit y, stundom kvarstått oförändradt,
eller ock att det ursprungliga e af följande r med kons.
genomgående hindrats från att öfvergå till i, dock sedan brutits till eo
och slutligen detta eo utan hinder af r + kons. stundom blifvit y
genom inverkan af ändeisens i. Båda möjligheterna synas mig
lika osannolika. En brytning af i till eo framför ett i, som förut
framkallat det förstnämda i och sedermera verkar omljud, synes
föga antaglig. Om i förut haft och fortfarande hade förmåga att
göra den föregående vokalen sig så lik som möjligt — vi skola
längre ned se, att denna a:s verkande kraft oafbrutet fortgått
från gemensamgerrnanisk tid till i-omljuds-rörelsens slut —, är
det ju föga troligt, att det någonsin under denna tid låtit det i,
som af det samma framkallats, öfvergå tilll en främmande
vokalkomplex, som sedan å nyo behöfde omdanas till större likhet med
ändeisens i. Troligare är väl, att i ags. liksom i fno., ett omljud
’) Det må här anmärkas, att March ingenstädes säger, att former som
weorped äro kvarlefvor af äldre, ännu ej af omljud förändrade, former som
*weorpiå. Vid båda förklaringarna af wyrpö lemnar han weorpeð
oför-klaradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
