Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkande i, som framkallat ett» af föregående e, hindrat detta i
från att brytas och altjämt kvarhållit det. Den andra möjiigheten
åter är därför osannolik, att i med kons. då skulle i ags. ha
utöfva! en starkare inverkan till förhindrande af föregående e:s
öfvergång till i än i öfriga germanspråk, såsom i fhty., där i
presensformerna intet spår af e finnes, i fs., där blott ett enda ex.
med e slår att uppvisa. Detta är nu icke troligt, därför att r i
ags. ingalunda har en så stark förmåga att kvarhålla e utan
ytterst ofta lålit detta öfvergå till i äfven utan annan verkande
orsak (jfr ffri. se ofvan s. 168 n.a), t. ex. cicym af "cwern (hvaraf
genom annan utveckling äfven blifvit cioeorn), swyrö af *swerð
(återfinnes väl i swurd; har äfven blifvit sweord), girn af *gern
(äfven georn), birc af ’berc (äfven beorc), byrlit af berkt (äfven
be-orJit, så oftast), wyrsa af *wersa (jfr weorr; jfr ock ofvan, s. 13.)
Mot båda dessa nu såsom osannolika uppvisade alternativer
för en i-omljuds-teori i ifrågavarande fall gäller vidare den
anmärkningen, att brytningen af e till eo i ags. saunolikt, liksom
brytningen af e till ea bevisligen i de skandinaviska språken J), är
yngre än det vanliga i-omljudet. Slutligen är att märka, att man
icke häller från något annat håll kan hämta något stöd för teorin
om i-omljud af eo till y. March hänvisar för ex. på denna
antagna lag endast till nu afhandlade verbalformer.
Emellertid finnas åtskilliga nominalformer, hvilka kunna likställas
med verbalformerua. Förklarar man wyrå med biformen
weorðed af ’weorðið, så borde väl ock hyrde med biformen
heoråe förklaras af *heordi (om andra hithörande
nominalbild-ningar se nedan s. 253). Här hafva vi emellertid några andra
märkliga biformer, som kasta ett ljus öfver de förstnämda
formerna, och visa oss, att teorin om i-omljud af eo till y är lika
’) /-omljudet är gemensam-nordiskt; brytningen af e till ea måste däremot
förläggas till en lid, då de nordiska munarterna ej längre genomgripande
följde samma ljudlagar (jfr fno. ek, fsve. iak, fno. stela fsve. stialu och
talrika andra dialektiska skiljaktigheter).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
