Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid framställer sig ett tvifvel af rätt betänklig art,
hvarigenom det resultat, som genom föregående undersökning
vunnits — förkastande af teorin om i-omljud af eo till y inom den ags.
ljudläran — och som i alla händelser kvarstår för sådana fall
som heorde, hyrde, kan blifva af blott negativ nytta vid för-
på samma sätt *herdi — *hirdi — heorde. Mot denna, redan i och för
sig föga sannolika, förklaring talar emellertid följande. Den allmänna
brytningsformen eo måste i alla andra fall, d. v. s. då icke ett omljud
verkande i eller,; följt, antagas hafva uppkommit omedelbart afe, liksom
i fno.ja(eo), ochicke genomett mellanstadium i; det(i)^, som ofta finnes
som dubbelform jämte de brutna formerna på eo måste bär anses somen
yngre utveckling af ett e, som icke blifvit brutet utan en tid kvarstått,
men sedan öfvergått till i, y. Det förra kan visserligen anses som en
enkel följdsats af den C urt i us-M úl le n hoffska teorin; några
bevisande exempel torde dock icke vara ovälkomna. Såsom sådana måste de
ord anses, som hafva former med e och eo, men inga biformer med i.
Ex.: werc och weorc, stert och steort (dessa båda ex. anföras af Kocli i
Zeitschr. fur D. Philol. V, 38), lem- (i namn, t. ex. Bemhardi, Kemble,
Cod. Dipl. I, 43 (år 694; men I, 48, år 096: Beornheardi) och beom,
ercen- (i namn, t. ex. Ercenuualdus, Kemble, a. st. I, år 6SO,
Ercn-uualdus I, 44, Ercumbertho [med m i st. f. n framför b] I, 8, år 618)
och eorcen-, samt berg iK em bl e, a. st. I, 62, år 705: Maldutesberg\ II, 172,
år 931: bergh) och beorg (anföres af K och, a. st., bland ord, som blott
förekomma med eo). Äfven sådana ord, som blott hafva f< °r med eo
att uppvisa, t. ex. steorra, weorpan, heorte, heorå, eoråe, weorcan (jfr
K och, a. st. s. 40), måste antagas hafva utvecklats omedelbart ur de
ostridigt en gång befintliga formerna med e. I de i de ags. diplomen
förekommande talrika namnen, som äro sammansatta med
adjektivstam-men berhta-, är berht den allmänna, oupphörligt förekommande formen,
men därjämte finnes stundom beorht (och -bearhtus, Kemble, Cod. Dipl. 1,
247, år 811) och sällan birht, byrht (om briht se nedan s. 253 n. 2),
hvadan det måste ligga närmast att antaga, att dessa former med eo och
i båda utvecklat sig ur den första. På samma sätt har man nu
tydligen alt förklara alla andra fall, då former med i (y) stå bredvid dem
med e eller eo (se ex. s. 247). Af et; berht blir altså utvecklingen följande:
berht j beorht
t berht — birht, byrht.
Ärman nu villig erkänna denna utvecklingsgång, bör man ockmcdgifva,
att den förklaring är sannolikast, enligt hvilken brytningsformen eo, där
den motsvarar gemensamgermaniskt e, öfver alt förklaras på samma sätt,
d. v. s. såsom öfver alt genom en likformig utveckling uppkommen af e,
och enligt hvilken ett af e uppkommet Hy) i ena fallet förklaras analogt
med ett på samma sätt uppkommet i iy) i det andra, så till vida att
båda uppfattas såsom de yttersta slutpunkterna af en i en riktning skedd
ljudutveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
