- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Andet bind /
257

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

språks vidare utveckling haft samma kraft att »bryta» ett
föregående e. — I sammanhang härmed må ett alldeles enstaka
stående fall, då i flere germanspråk e slår framför ursprungligen
enkelt l med följande j, upptagas till undersökning. Jag
afser verbet vilja, som i fhty. i inf. har formen icellen, städse
med e, i pres. pl. wellemSs, wellent (pres. sing. loillu, wili, willa,
wella, m. fl. former; pret. welta, wolta), i fs. welljan i Cod. Cott. af
Hél. ofta jämte willjan (inf.- och pres.-former alltid med i i Cod.
iMon.; pret. welda och wolda), i ffri. i pres. sg. 3 p. welle jämte
wili, pl. wellath jämte willath, willet (pret. welde och wolde samt
wilde i en urkund, som blott har presensformer med i), men i
got., ags., fno. blott har inf. och pres.-former med t (ags. äfven y).
Hvad först de fhty. och ffri. formerna med e vidkommer, så är
att märka, att dessa ingenstädes hafva ett i ellery efler
rotstaf-velsens e, utan blott förekomma i de fall, då Ij är assimileradt
till 11. Dessa kunna således mycket väl vara nybildningar,
uppkomna af äldre former med i genom öfvergång från i till e
framför det nya 11, vare sig framkallad häraf eller genom
analogibildning efter pret. fhty. welta (hvarför visserligen senare
genom inverkan af w allmännast wolta), ffri. welda. Man
jäm-före de fhty. formerna med e med former med i sådana som
wili, ivilis (ursprungliga konjunktiva preteritiform&r,
förekommande hos Tatian), willi, för hvilka aldrig t‘weli,*welis, *welli
förekomma, och af hvilka wili, loilis med sitt enkla l visa sig vara de
ursprungliga formerna, likaså i ffri. 3 p. pr. sg. welle med
wili. Alt i fhty. ett *weljan skulle fråD gemensamgermanisk tid
bibehållit sig förefaller föga sannolikt, då man besinnar, att i
en mängd fall äfven framför l + kons. i fhty. e öfvergått till i
(se ex. ofvan s. 156), ja i starka verbalformer utan undantag så
skett. Dess utom är att märka, att i hithörande substantiviska
bildningar i fhty. såväl som i ffri., fs. äfvensom i öfriga
germanspråk städse rotvokalen öfvergått till i framför det följande i,
/; så i fhty. willjo, willo (sv. m.), fs. willjo, fnfra. wille, ffri.
willa, wille, ags. willa, fno. vili, got. vilja’, fhty. ivilligér,
fs. willig, fnfra. willig, ffri. willich. Häraf blir det, synes mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr2/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free