Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på -jan, svaga verb på -jan, pret. -ida. Alla dessa fall kunna
med visshet angifvas som urgermaniska. I)et må bär blott i
största korthet påpekas, att det är möjligt, att denna öfvergång
från rotstafvelsens e till i på urgermanisk ståndpunkt aldrig skett
framför j, ulan blott framför i, som i alla de uppräknade fallen
med j- på en äldre ståndpunkt måste förutsättas i st. f. eller
framför j. Så har det älst säkerligen hetat -ia-, -ian- o. s. v. i
de nominala bildningarna1) och i afledda verb -ijan (af äldre
-ejan, -ajan) för -jan2). Omöjligt är nu att afgöra, om
öfvergången af rotstafvelsens e till i skett, medan afledningens i ännu
kvarstod. — Om j-stammame må ock några ord här nämnas.
Som bekant, finnes icke i i alla kasus utan genom stegring
äfven i (ei) och ai. I det sista fallet kan naturligtvis ej bli tal
’) Redan Scherer (GDS. s. 113) antar gotiska grundformerhairdias, harias.
Sedan Benfey (i en afhandling med tittet: 1st in der indogermanischen
Grundsprache ein nominales Svffix ia oder statt dessen ya anzusetzen,
Göttingen 1871, i Band XVI af Abhandl. d. K. Gesellsch. d. Wissensch.
in Gött.) visat, att den indoeuropäiska formen af suffixet ■ -ja-■ rätteligen
är ia och att denna äldre form inom den europäiska grenen finnes
bevarad i lat. och grek.
io-, -to-), synes det mig vara ali anledning att
antaga äfven en äldre germanisk grundform -ia-. Ja det synes mig af
flere skal, på hvilka jag icke här närmare kan ingå, mycket sannolikt,
att denna form, åt minstone i vissa fall, bibehållit sig in t de särskilda
germanspråken. — Jag tillägger här, att e’nligt Benfey (a. st. s. 43)
äfven den fjärde sanskritska konjugationens klasskaraktär älst är [–ia-(jfr lat. mor-io-r, cup-io) och att således man på urgermanisk ståndpunkt
kunde antaga formerna bidia-, sitia-, ligia-, pigia- (de tre sista försvunna
i got.) för bedia-, setla- o. s. v. —
2) Detta göres i hög grad sannolikt icke blott genom imperativformer som
got. nasei af *nasija—*nasij — nast (jfr Sc h er e r, GDS. s. 179 — 180) utan
ock genom jämförelse med motsvarande verb i fslav., såsom moriti,
pres. morijq, yngre och vanligare morjq, 3 prs. sg. moriti, som med sitt
långa i måste hänvisa på ett *morijeti (hvaraf med vanlig fornslavisk
förlängning framför j : morijeti, vidare morieii— moriiti — moriti). — Mot J.
Schmidts försök att bevisa tillvaron af cn germanisk grundform -ijan
(se KZ. XXI, s. 283 f.) hafva däremot invändningar gjorts (se Göttinger
gelehrte Anzeiger, Stuck 9, 3 März 1875, s. 281). — Den hos Bopp
(Vergleicliende Grammatik, [ B., 3 Ausg. Berlin 1868, s.228)ochSchleicher
(Compendntm der veryl. Gram. 3 Aufl. s. 352) förekommande förklaringen,
enligt hvilken det ursprungliga a i *nasajan skulle utan vidare
bortfallit, torde nu mer få anses såsom föråldrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
