- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Andet bind /
275

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visar på äldre -es, så är säkerligen förhållandet det samma med
-is i fhty. felis, felisa, fs., fnfra. felis, där rotens e i regeln är
bibehållet, men dock spår af inverkan af afledningsstafvelsens i
på rotens e kunna uppvisas, i det att i fhty. äfven filis (Pa. enl.
Graff, Diut. I, 174; men hos Graff, Ahd. Sprachsch. III, 497
saknas denna formi, i fs. filisa (Cod. Cott. en gång) förekomma1).

Jag återkommer till den i de särskilda germanspråken
förekommande ändeisen -il. Äfven i de fhty. afledningsändelserna
-ila, -ilo, -ilin verkar i ofta ej förvandling af föregående e,
emedan detta -il- är helt ungt och hänvisar på ett ännu i fhty.
befintligt -el-, -al-. Så kvarstår e i nestila, -ilo, -ilin (af *nesta-la,
*neste-la), sedil (därjämte finnes sedal och sidil), gebil (jämte
gebal, testa), sedila (jämte sedalo, sidila, -ilo) m. fl. (jfr ofvan
s.234). En på särskildt fhty. ståndpunkt försiggången inverkan
af delta sålunda uppkomna aflednings-i på föregående e röjes
dock äfven i många fall, såsom i de uyssnämda sidil, sidila, i
gibil, g ib illa (en gång gebella), skifiän (af skef), rifilo (af href),
Mmil (jfr grek. xa/jåga, Fick W.MII, 64), sihliila (jfr se/i) m. 11.
I fno. kan äfven delta -il- verka öfvergång af föregående e till i:
miðill (jämte medal), bidill -j, stikill (jfr fhty. steclial och stichil),

’) Det a, som förekommer i de från germanspråken lånade ffranska falise,
mlat. fcdesia och som kommit Grimm (i D. Wb. 111, 1500) alt tveka
mellan en germansk grundform felisa och falisa, är säkerligen nytt och
uppkommet af e, möjligen genom inverkan af l (jfr äfven i sve. almosor
af IkttjfÅoovvri, valp af hvälp [fsve. hvœlper, fno. hvelpr, fhty. welf], fall
med hysterogent a framför l jämförliga med de ofvan s. 7 n. I uppvisade
fallen af dylikt a framför r i svenskan). — Jag tillägger här,
attSteffen-sen i denna tidskrift (denna samma årgång s. 71) anger felis som eu
ursprunglig-ai-stam och likställer det med fno. fjall, fell. Det äldre fno.
*feler *feles blir då fullkomligt analogt med *seter *setes och "rekver

*rekves. — Mot denna tiltalande tolkning af fno. fjall (redan Graff, III,
497 jämför de fno. och fhty. orden) får väl icke den ovanliga
assimilationen af Ir till 11 efter kort vokal —som dock är ostridig i vill — göra något
hinder, och jag uppgifver därför gärna den ofvan s. 148 efter Fick
gjorda sammanställningen af fno. fjall med germ. *felpa, livaraf Ihty., fs.
feld, som till betydelsen vida sämre passar till fjall, än hvad felis gör.

J) Dessa båda ord böra dock kanske uppfattas som *miði-la, *biði-la,
bildade af adjektivstammen midia- (jfr s. 2U7 n.O) och vcrbalstammen biåia-,

— Jämför Th. Jacobis undersökningar rörande maskulina på -ila, -ala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr2/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free