Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädt ’). I feminina i-stammar är förhållandet enahanda2),
nämligen i hurð af *hurði(s) — *horðis [got. haurds, fhty. hurt, pl.
hurti, jfr ofvan s. 279; detta samt Urdr äro de enda af
hithörande i-stammar, som äro upptagna hos Wimmer g 48],
urt3) af *ortis [pl. urtir, isl. Hom. boken, IED.; jfr fsve. yrt,
Anmärkningsvärdt är, att däremot fsve. stundom här fått detta omljud
af u till y; si heter det där pyrster, senare pörster, thorster (väl med o för
ö som i brot, bort för bröt, broms för broms m. £L), nysve. törst
motsvarande fhty. durst, fs. thurst, ags. pyrst (men fno. porsti); så är fno.
Jundr väl i den vanliga fsve. funder, men i Gottl. L. med i-omljud af u
till y fyndr, hvarmed må jämföras några märkliga, hittils, som det vill syDas,
ej rätt förstådda (jfr hvad Rydqvist, Sve. Spr. L. II, 51, yttrar om
slegr; se ock a. st. IV, 16) fall af i-omljud af a till e i mask. i-stammar,
äfven förekommande i Gottl. L., nämligen slegr, stepr, -skiepr (jfr fhty.
slac, pl. slegi, stat pl. steti, fs. -skepi, n. pl.) — [att i-omljudet af a till e
varit starkt utveckladt i Gottl. L. visa äfven andra former, såsom legpi,
legt, segpi, sempt, berpr, elin m. fl.; jfr Rydqist, IV, 16] — ; möjligen
är äfven VGL:s pyrskr så att förklara, ehuru fno. har por skr, nysv. torsk.
I fsve. sulter står åter u kvar. Flere af de ofvan anförda fno. mask. äro i
fsve. fem. (se nästa not).
2) I fsve. är däremot förhållandet anmärkningsvärdt olika, i det att här
äfven i-omljudet a f it till ^ inträdt; så heter det i fsve. yrt (nvsve.
ört), vidare byrp (nysve. börd; det fsve. ordet är hos Rydqvist, Sv. Spr
L. II, 74—5, oriktigt sammanfördt med ett helt annat byrp, det fDO.
byrår, byrði, fem. ^’a-stam, nysve. börda), skyrp (nysve. skörd), styld
(nysve. stöld), svylt el .sylt (jfr ags. swylt), hvilka alla motsvara fno.
maskulina i-stammar, vidare fynd (jfr n. 2), kyld (nysve. köld; fno. med
annan bildning kuldi, sv. m ), byld el. böld (nysve. böld)-,
dubbelform har skuld (Rydqv. II, 97) och skyld IRydq-v. II, 243, nysve.
äfven dubbelformer skuld och (ut-) skyld). Eget nog har däremot fsve.
J>orft för det väntade pyrft (el. purft). — Med denna kraftigare inverkan
h af i-omljudet i i-stammar i fsve. än i fno. må jämföras, att fsve. blott
|har bön, œtt, ej former utan omljud som de fno. b(m, dtt. — Jag kan
icke underlåta att här fästa särskild uppmärksamhet på den märkliga
öfverensstämmelsen mellan fsve. och got. samt de tyska germanspråken
till skillnad från fno. i fråga om genus af en af de anförda i-stammarne,
nämligen fsve. byrp, som är fem. liksom got. ga-baurps, fhty, burt, fs. gi~
burt, ffri. berd (berthe), ags. -byrd, medan fno. bur år är mask.
[Rydqvist uppger Sv. Spr. II. 74, att i fno. i betydelsen börd förekommer
■ undantagsvis fem .byrå»-, Cleasby och Vigfusson veta intet härom;
hur förhåller sig härmed?]; jfr ock fsve. skyrå fem. liksom fhty. scurt,
men fno. skurår mask.
3| Ordet är i denna form åt minstone med all säkerhet inhemskt och icke
lånadt från tyskan (fs. irurt, fhty. wurz), såsom Cleasby och
Vigfusson hålla före. Enligt dem förekommer det ju i denna form urt >also
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
