Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i andra germanspråk, där e ofta kvarstår, hvarom här förut
af-handlats, dels b) det analoga kvarståendet af o i -oh- framför
följande omljud verkande i i dohtrir — doetr, ’fiohjon — flœja
(genom nyare öfvergång fljjja, se IED.), * drohtis-drdtt, [men
*ortis — urt, se s. 284], dels c) den gemensamgermaniska
öfvergån-gen från ursprungligt i och u framför h (hvilken här förut
uppvisats), hvarigenom det måste bli vida sannolikare, att e i *rehtja
kvarhållits genom samma fortfarande benägenhet hos h, än att
Idenna benägenhet skulle ha gått förlorad en tid och sedan
återkommit (då man skulle fått *rehtja — *rihtja — *rehtja I jfr s.
I215-20). — Jag vill här tillägga, att öfvergången från i till é i
ett fall synes bestämdt vittna emot en öfvergång *rehtja — *rihtja.
Af lilitja har nämligen blifvit lehtja (hvaraf *léttja — Utta, liksom
*hahtja — *háttja — *hættja — hætta), hvilket synes ytterligare
bevisa, alt en inverkan af i, j på vokalen framför k ej funnits
i fno. Härmed må jämföras de analoga fallen, då *úhira blir
*ohira (hvaraf ær i) och ’púhti blir ’politi (hvaraf ’þótti — þœtti)
oaktadt följande i (jfr ofvan s. 174). — Jag anmärker här i största
korthet, att af J. Schmidt i andra delen af Vocal. finnes
framstäld en helt ny teori öfver uppkomsten af é, ouri, u
framför h samt af é ur eh, hvilken jag måste anse helt och hållet
förfelad, utan att här kunna ingå på någon motivering af detta
omdöme. Jag måste nöja mig med att påpeka enkelheten af
: min förklaring framför Schmidts.
S. 14 n. 1). I st. f. de Ire sista raderna (»Härpå — —
behandling») bör läsas: Alla germanspråks öfverensstämmelse
visar ock, att öfvergången från *wersis till wers redan är
gemensamgermanisk.
S. 15 r. 6 uppifr. och följande. Den förklaring af formerna
på -ingi utan j-omljud, som här lemnas, synes mig nu väl
vågad. I ett fall, som här blifvit för knapphändigt utfördt, synes
dock förklaringen af -ingjan- ur -engjan- = -ängjan- af
-angjan-ganska antaglig. Att en grundform arbangjan kunnat kvarstå till
í-omljudstiden (näml. då a blef e) och kunnat finnas jämle ett
arbinga- (jfr Wi mm er, Kuneskr. Opind. s. 136) eller arbingan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
