- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Andet bind /
308

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skjdlgr (piscis) växlande skålgi (Snorre-eddan) samt i skålg-elmir
(se Eg ils son, Lex. Poet.).

S. 19° Svalg — svélg utgår, då här ett starkt verb finnes.

I stället kan erinras om sper- och spar- i spjör och spör.

S. 1919 Åt ett par hithörande men ej här behandlade,
vigtiga fall måste några ord egnas. — Fno. elgr, gen. elgs el.
el-gjar plägar väl vanligtvis, med ledning af lat. alces, grek. «Ixtj
antagas utgå från eu stam algja-, då dess e blir fullt regelrätt.
Emellertid antager Fick, W.3 III, 28 en grundform elha såväl
för det nordiska ordet, som för de öfriga germanspråkens
former, hvilka senare obestridligen utgå från en sådan grundform
med e: ags. eolh (eng. elk), fhty. elaho (nhty. Elcli). Äfven
Wimmer, Runeskr. Oprind, s. 118 — 119, antar afa
försva-gadt e såsom den gemensamgermaniska rotvokalen och
uppställer en grundform *elhjaz. Med dessa båda förf.
öfverens-stämmer jag däruti* att elh- måste vara den germaniska rolformen,
och jag kan icke godkänna Amelungs försök att antaga
germaniska dubbelformer elh- (hvaraf de fhty., ags. orden) och
alh-(hvaraf fno. algi- enl. Amelung) med någon ursprunglig
olikhet i betydelsen (se Zeitschr. f. Deutsches Altert., Neue Folge,
15. VI, s. 175). En ursprunglig germanisk ^a-stam kan jag
dock icke med W i mme r antaga; ty däraf skulle i fno. och fsve.
nödvändigt blifvit ilgr (jfr ofvan filla, gildi, hildr, hilmir,
kilting, milkja , skildir, skilfingar, snilli, spillir, sylgja), om den
ock i öfriga germanspråk, efter hvad här förut s, 254 — 59
blifvit antaget, kunnat behålla sitt e i roten. Det sannolikaste
synes mig därför vara att antaga, att den ursprungliga a-stammen
*elhar genom analogibildning efter de talrika ^a-stammarne med
föregående guttural—såsom med föregående kons. -\-h\ *salhja,
hvaraf fno. selja, volhja-, hvaraf fno. ylgr, *marhjar, *ferhjar,
hvaraf fno. mer ar, firar [se ofvan s. 235 n. 1.], *forhja, hvaraf
fno. fyra — öfvergått till ^a-stam, men så sent, att j ej längre
hade kraft att inverka på rotens e. [En runinskrift från öpland
har ilhiastapum (Lilj. n:o 662, Dybeck, Sverikes Runurk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr2/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free