- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Andet bind /
317

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunna anses framkallad af j\ men det är likväl att märka, att
denna icke behöfver ha något samband med den allmänna lagen
om inverkan af t, då här e och j följa omedelbart efter
hvarandra.

S. 272io Redan Bezzenberger har påpekat, att
»euro-päiskt e» här bör antagas, hvilket jag förbisett, oaktadt min
anmärkning i texten om ugemensameuropäiskt e» här tillkommit,
efter det Bezzenbergers bok utkommit.

S. 273io Läs: »Att -es i de ursprungliga as-stammarne
blifvit -is• o. s. v.

S. 274® Yttrandet, att andra germanspråk än fno. i
ursprungliga as-stammar stundom hafva i-omljud beror på det
måhända altför djärfva antagandet, att ags. hete (1 g. hate enl.
Bos w or t h), fs. heti, ags. bere, äfvensom ags. sigi1), sige (1 g.
sege enl. Bosworth), [fs. sigi-,] fhty. sigi, sigo, sigu, got. sihu
af orsaker, hvilka ulrymmet ej tillåter mig här utveckla,
öfvergått från den ursprungliga as- deklination (sing. n. & a. -os2),
obl. kas. -es- i slammen) till andra starka deklinationer (i- och
a-dekl.) och därvid äfven till mask. gen. (utom got. sihu),
liksom att äfven fhty. ekiso, fs. egiso, ags. egesa3), eg sa från
as-stammar öfvergått till svag böjning.

S. 2755 Det kunde här ha anmärkts, att i gl. K. en gång
finnes feiliso (Graff, III, 497), som möjligen kan betyda filiso.

’) I älsta ags. källor förekommer ordet med bevaradt slutande i i
sammansättningar, såsom i namnen Sigi - heardi, Sigi-uuald, Sigi-bed, Sigi-raed
(i ags. diplom från 7:de och 8:de årh.; se Kemble, Cod. Dipl. 1, 40
37, 93, 135). Likaså på svärdhjältet från Gilton i Kent (se Stephens
Oldn. Run. Mon. I, 370): Sigi-m[undl).’

’) Häraf skulle fhty. sigo, -u, got. sihu vara en lemning. Månne äfven ags.
sigor bör förklaras af ’segos, som fått i i roten genom inverkan af obl’
kasus, där stammen var seges-, segis-, sigis-? Skulle dubbelformerna sigor
och sigi vara att förklara så, att dels nominativstammen utträngt den
oblika stammen, dels åter den senare utträngt den förra? 1 ags. dbgor,
utan i-omljud, skulle då endast det förra fallet ha inträdt, i fno. dœgr
endast det senare.

’) En äldre form med bevaradt aflednings-i fins i Erf. glosornas egisigrima
(Erf. gl. s. 344).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr2/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free