- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Tredje bind /
81

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om presensbetydelsen i grekiska perfecta.

Af Chr. Cavallin.

Det linnes i grekiskan ett ganska stort antal perfektstammar
(perfecta ock plusquamperfecta) med betydelse af praesentia
ock imperfecta. Att desse former för språket sjelft gällt för
verkliga praesentia (verba actionis imperfectae), tyckes alra
tydligast bevisas deraf, att de icke blott såsom synonyma
förbindas med presens for mer1), utan liär och der i det
poetiska språket och i dialekterna ändelser (bindevokaler
och personalsuffix) af presens eller imperfectum fogats till
perfektiskt bildade stammar. Man finner sålunda hos Homerus
aväyu i St. f. elvaye såsom 3. pers. sing. till iivoiya, SeiSie f.
iösSlsi, fruktade, II. XVIII, 34. XXI\r, 358, yiyuve f. tfeyuvet
ibd. XXIV, 703, avayw 1. pers. plusq. i st. f. fydyea Od. IX, 331,
inevi’ivo&e med impf. betydelse Hom. II. II, 2192); iggtj-ovreg,
y.Fy./.érnvTi^ 1. C. XVII, 756. XII, 125, l <<-. izECf gixovx a g

Pind. Pyth. IV, 179. 183 i st. f. éggiyåveg, xexkrjyoreg O. S. V.;
yi-ruxl-iy infin. Pind. 01. VI, 49; ns(pvxei, nenoi&ug f. nicpvy.e,
nénoi&ctg TheOCr. V, 33, 283), ibd. XV, 58 SeSoixa i st. f. SéSoixa.
Sjelfva deld® är väl ett på analogt sätt ombildadt SecSiu;
om hvilket i byzantinsk grekiska heter l*«. (jag är

kommen), gissade redan gamle grammatici, att det
ursprungligen haft perfektform*). Sammanblandningen inskränker sig

] J ui <j£ fiäX BtfjufASov yai cdliélöttv, Hom. 11. VII, 151.

~) tjjosug fyv y.ecjiaÅqv, ifjsdvr; öJ snevijvo&e let/vtj. Om Curtii och Delbriicks
uppfattning af dylika former som énevi’itoD-s och ifié^xov såsom
aori-ster se Curtius, Das griech. Verb. II, p. 231; Delbruek, Das
Alt-indische Verbum p. 17.

?) Deremot äro mmh, nenhv&eis Theocr. IV, 7, VII, 83
plusquam-perfekt-former och .icke praesentia.
j) Ahrens, Dor. 345; Curtius 1. c. II, 181—182. De gamle betraktade
Spa (i/xco) såsom pf. af iV; Curtius fmner deri ett „pf. der W. ;*
(iy.éo&ai)‘l. Den förra gissningen vederlägger sig sjelf, den senare
är, minst sagdt, tvifvelaktig. En reduplikation af t till i] (ipa,
Curtius 1. c.) är otrolig, om ock Ijia synes vara augmenteradt af
V i (Curtius 1. c. I, 129).

I^oru. tidskr. for filol. Ny række. III. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr3/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free