Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i öfverensstämmelse med formens vanliga användning — har
den sin orsak deri, att de enskilda verbalstammarnes
betydelsesutveckling fördunklats, eller är kanske
presensbetydelsen den ursprungliga och ej härledd ur en perfektisk?
För det senare alternativet hafva i nyaste tider både
många och betydande röster uttalat sig. G. Curtius har
redan i „Tempora u. Modi“ (1846) och senast i sitt stora
arbete „das Verbum d. griech. Sprache“ (1873—76) sökt
bevisa, att det reduplicerade tempus på -« hvarken till sin
uppkomst eller öfverallt i det verkliga språkbruket är ett
perfectum, utan att det ursprungligen varit och ännu i vissa
verb alltid, i andra på sina ställen är ett presens med
intensiv bibetydelse1). Andre forskare hafva närmare utfört
Curtii mening2), hvilken af mästaren anses såsom ett numera
så säkert vetenskapligt resultat, att han, hvad det äldre
språket beträffar, tyckes hålla perfektbetydelsen i nämnde
form för ett undantag, hvars tillvaro skulle behöfva bevisas3).
• Curtii åsigt grundar sig icke väsentligen på uppvisandet
af någon intensiv betydelse i de reduplicerade former, som
äro i fråga. Sjelf har han endast gjort ett eller annat
försök till ett sådant bevis4), och hvad Warschauer 1. c. i sådan
riktning uppställt, utgöres blott och bart af påståenden,
hvilka Curtius sjelf till en del uttryckligen ogillar8). Curtii
*) „— das Perfect wår von Haus aus ein Praesens“ — ,,Wo wir im
Perfect eine Praesensbedeutnng wahrnehmen, die mit der sonstigen
Geltung der Keduplication iibereinstimmt, ist nicht der geringste
Grund vorhanden, diese fur etwas secundäres zu halten, vielmehr
um-gekehrt darin etwas uraltes und urspriingliches anzuerkennen.“
Das Verbum II, p. 153. 154.
2) Warschauer, de perfecti apud Homerum usu, diss. inaug.,
Posna-niae 1866; Fritzsche 1. c.; jfr. Delbruck 1. c. p. 17; id., Altindische
Tempuslehre p. 101 if.
3) „So viel steht fest. Schon die homerische Sprache kennt die
Ver-wendung der Perfectform zur Bezeichnung der vollendeten
Hand-lung“; 1. c. 159; jfr. ibd. ofvanför om té&rijza m. fl. perfecta.
4) Egentl. med afseende på de reduplicerade aoristerna, Tempora u.
Modi p. 156 ff.
5) Såsom att (jefrjzu skulle hos Homerus betyda „fortiter gradi“ „ein
riistiges Gehen“ (Curtius 1. c. 157), nia).ijya „vehementer caedere11
(II. II, 264; V, 763; Od. X, 238), xéxXiIYa „ferociter clamitare“; „voce
åeåoQxtns major quaedam aspectus vis describitur“, 1. c. p. 14 sqq.
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
