Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egna bevis låta hänföra sig tiil trenne kufvudpunkter. Den
förste är, att de perfecta, som äro i fråga, obestridligt hafva
presensbetydelse och det till en del af en „ofulländad
verk-samhet“, hvilken betydelse omöjligt låter sig härleda d. v. s.
tänka såsom resultat af samma verbalbegrepp fattadt
inkoa-tivt1). De två andra skälen äro hemtade från en jämförelse
af pei’fektformen med andra reduplicerade former, nämligen
med aoristus II och vissa praesentia. Perfectum
öfverens-stämmer, hvad personalsuffix beträffar, i medium fullständigt,
i activum väsentligen med presens2), men sitt mest
utmärkande kännetecken, reduplikationen, har det gemensamt
med vissa aorister. Men aoristens reduplikation kan icke
hafva betydelse af förfluten tid eller af fulländad handling,
då den följer med äfven i de modi, som ej hafva sådan
betydelse «j’åyoifif, t.tXu/wai, reivxslr o. d. lormer): alltså
kan ej heller den alldeles likformiga reduplikationen i
perfectum gifva detta tempus betydelse af fulländad handling.
Deremot visa vissa reduplicerade aorister (ss. tninir^ov,
éxi-xXtto3)) en intensiv betydelse, och en sådan är tydlig i prae-
‘) „Eine vollendete Thätigkeit hört auf, während ein zur Vollendung
gebrachter Zustand fortdauern kann. Temporal gefasst kann nin/.r^a
nur heissen ,,ich habe geschiagen“, vvas den Gedanken ,,ich schlage
nicht mehr“ in sich schliesst, und wer die gesammte
Gebrauchs-weise dieser Form aus solcher Grundbedeutung ableiten will, muss
II. XXII, 497 /fmm’ TtinXtrfw? xal uveideiotoir hcooiov so iassen, dass die
Handlung des ersten Particips vollendet ist, während die des zweiten
fortdauert, eine Erklärung die — sich sofort als völlig undenkbar
ergeben muss. — — Wenn es von Thersites II. II, 222 heisst
xczhjyi»; Uy mtdia, soll damit doch gewiss nicht gesagt sein, dass
T. sich erst ausschreit und dann schimpft.“ Das Verbum II, 152 f.
-) Denna öfverensstämmelse är dock ingalunda så stor, som Curtius
framställer den; fast mer äro ändelserna de samma som i aor. I.
eller i det s. k. imperfectum af elrai och livat’, ia, la;, Hom. lta
ijev-, ijiu, ijte (jfr. Herod. hi&ta), med undantag för 3dje dualis och
pluralis. Utan tvifvel äro ock dessa ändelser ej blott faktiskt, utan
ock till sitt ursprung identiska. Båda serierna reducera sig till
ett -am, -as, -at, i hvilka -a inkommit för att möjliggöra uttalet,
sedan -i (i -mi, -si, -ti) affallit. Detta är ostridigt den följdriktiga
uppfattningen enligt Bopps åskådningssätt. — De gamle grammatiei
fattade Ijta såsom en perfektform (fiiaog nagaxcifitvos), Herod. Lentz,
II, 2, 794.
3) Curtius, Tempora u. Modi 156 £f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
