Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eger icke samma omfång som vårt svenska perfectum, hvars
funktioner till icke ringa del bestridas af den grekiske aoristen.
Detta har bestämdast och klarast blifvit ådagalagdt af
Fr. Nutzhorn i en originel och skarpsinnig uppsats ,,0m
Præteritumsbetegnelsen i Græsk“, införd i Tidskrift for
Philologi og Pædagogik" VI, 1865. Nutzhorn söker vindicera
prioriteten bland verbets former öfverhufvud åt aoristen
såsom ett i alla sina modi preteritalt tempus, hvars betydelse
icke är inskränkt till den af ett berättande relationslöst
praeteritum, utan äfven omfattar den i relation till nutid
och dåtid öfverståndna handlingen, alltså det såkallade
logiska perfectum eller perfectum in praesenti och
plusquam-perfectum eller praeteritum in praeterito (r,l&ov = jag kom,
jag har kommit, jag hade kommit). Detta betydelsesomfång
hade aoristen egt odeladt i det äldre språket, enkannerligen
hos Homerus, i hvilkens språk perfectum ännu vore föga
utveckladt och endast förekomme såsom beteckning för ett
i det närvarande bestående tillstånd, hvilket i vissa verb ses
såsom ett resultat af en handling eller händelse i det
förflutna, men i många verb har ren (oförmedlad)
presens-betydelse. Detta s. k. perfectum vore på sitt sätt att anse
för språkets äldsta presensbeteckning, såsom det ock
syntaktiskt fullständigt hör till hufvudtempora1). Först i en
Unthat ivagend). Utan tvifvel har här ursprungligen stått fiipdy.it
(var gången); ;iifiay.iv har väl insmugit sig från v. 425, der det står
i verklig perfektisk betydelse. — Äfven på andra ställen har
perfectum i texterna insmugit sig i stället för ett icke augmenteradt
plusquamperfectum, t. ex. Arrian I, 9, 5 åtanetpeiyaat i st. f.
åtant-tju-iytour. såsom utgifvarne nu allmänt läsa; jfr. nästfölj ande not.
’) Att perfectum liksom andra hufvudtempora från orat.io recta kan
behållas i oratio obliqua i sammanhang med så väl verkliga
tempora praeterita som historiskt presens behöfver knappt erinras:
Thue. I, 114: Xen. Anab. VU, 6, 43 /Jyu on axijxot, wg, «
}(’>nu iccy.tdatuovioig. aatpttiq änoftavoTto. Ofverr&skande är deremot
pf. koordineradt med aorist i temporala satser af oratio recta
Anaer. 60 (ed. TE.OSe) v. 16 ff. oaötpoior yao fiff y.ovna tov ,«£»’ ir.nétpcvye
xévtQCt ipvoetus c!” ctjjEiipe ^toQlfiijv tfivtov cv&aÄlg r) zrtijvVft O. S. V. — 1
förbindelse med hypotetisk försats i optativ förekommer perfectum
lika väl som praesens, der det gäller att framhålla följden såsom
viss och liksom obetingad, jfr. Herod. VII, 10, 5 >> ftovlevoåfisvo; ala/ga;,
ft ot i) Tu/t] IjtLartoifo, (vptjjutt höaov di oudtv oi xuxiög ftsJovZivTat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
