Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes resultat1), t. ex. åno&vfiaxeiv och Ts&idvai (Plat. Phaed.
71 C-E); ’urnjiÅi tcrtr]Ktt, nitfvvui ninr/ya, y.rStjim r.ixtTjfiai {rttncxuai);
slxdiOftat, ety.u<Tfttti är lik (Xen. Anah. V, 3, 12), nda/eiv röna
inverkan (affici), ntnov&ivai befinna sig i ett tillstånd (Plato
Phaedr. 251 C2)). Öfvergången från perfekt till presens ligger
här blott och bart i bortseendet från den handling i det
förflutna, hvars resultat tillståndet är. — Svårare synes
förklaringen, der verbet i presens utmärker ett tillstånd, såsom
iav&mo), fiairofiiu, o. d. Ett tillstånd, som utsäges i perfectum,
synes böra vara identiskt med tillståndets upphörande, alltså,
om perfectum till ett sådant tillståndsverb har
presens-betydelse, synes det vara otvifvelaktigt, att den ej kan vara
förmedlad af en perfektbetydelse, utan måste vara ursprunglig.
Aékrfta, uiutjrn o. s. v. betyda nu ovedersägligen är dold, är
rasande (ej har varit —); vi måste alltså, tyckes det, i dem
se ursprungliga praesentia och, då reduplikationen måste
hafva någon betydelse, anse denna ligga i uttrycket af en
handlingens intensitet eller större energi i förhållande till
den oreduplicerade presensstammen; på samma sätt måste
vi då ock döma om ic/ry.a, hvilket ovedersägligen ofta i det
sammanhang, hvari det förekommer, ej kan beteckna ett
upphördt tillstånd: Plato Apol. 20 D lya fäg, a iböqsg, St
ovSiv allo ij Sia aotflttv Tiva 10 IT o ro <0 0(10 ia/Tjy.aj ThuC. I, 11, 3
Tot 51 eql avrcöp l.oyuv ooiuojyrptfyvog. Hom. II. IX, 419 — 20 och
686—87 ze&uqtr^y.am Si la ol kunna vi lika litet anse för något
upphördt, i hvilket fall Troernes tillförsigt ej kunnat tjena såsom
motiv för Danaernes modlöshet, utan måste, tyckes det, deri
finna en beteckning för en mera intensiv tillförsigt än fallet
varit med ihuiniio3). Men läsa vi dessa senast anförda ställen
i deras sammanhang, så heter det: {xalu fag å&ev siqiona, Zevc
Xélqa éijv inf.qinyj-. TE&uQayxaGT Sé lagi. Se vi närmare till, så
kan ej heller det tillstånd, som betecknas med vnsqéa/e, vara
upphördt, alldenstund, i det fallet, Troernes tillförsigt borde
upphört eller ha förlorat sin betydelse; skola vi då anse
’) Madvig, Græsk Ordføiningsl. § 112 Anm. 2.
’) ’tuvtbr dl] 7t£7tov&tr i) 7(OJ ntBøoipmlv uoyoudvov ipV’/i] ■ 2tt te y.o.L <iya\ay.7c[
et cet.
3) “Warschauer 1. c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
