- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Tredje bind /
107

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som jiyava, xéxquya, Séöogxa. Perfektbetydelsens ursprunglighet
kan naturligtvis icke helt enkelt afvisas dermed, att dessa
verb utmärka verksamhet och ej tillstånd:; ty det må väl
kunna ifrågasättas, om icke ropandet eller seendet
ursprungligen, d. v. s. om man afser sjelfva utgångspunkten för
språkbruket, fattats såsom ett tillstånd och sålunda såsom
för-medladt af ett begynnande rop eller ett uppblickande på en
förfluten tid1). Men just derför, att företeelsen inom dessa
begreppsklasser af verba blifvit i det äldre språket i viss
mon konstant, saknar man bestämda analogier för att belysa
uppkomsten af presensbetydelsen ur den perfektiska.
Företeelsen har sålunda här för den, som vill fasthålla sjelfve
formens perfektiska bestämmelse, skenbart karakteren af
ett slags förryckning (Verschiebung) af perfektets betydelse,
liksom man å andra sidan anser hela perfektbetydelsen sjelf
i denne reduplicerade form pä -« vara „eine Verschiebung112).
Om vi nu blott hade att välja mellan dessa tvänne antaganden,
hvilken „Verschiebung11 skulle vi anse hafva bäst stöd i
analoga företeelser inom grekiskan och andra språk, den genom
hvilken ett presens „förryckts11 till ett perfectum, eller den
i hvilken ur ett perfectum betydelsen af fulländning i tidens
längd liksom eliminerats och formen sålunda fått betydelse
af ofulländad handling? Månne vi ej äfven på denne punkt
af undersökningen kunde mot Curtius använda hans egna,
ofvan anförda ord: ,.Praesentisch gewordene Perfecta giebt
es viele, perfectisch gewordene Praesentia kaum“? Latinets
perf. konj. har onekligen användt i förbud mistat sin
perfektbetydelse; likaså dess futurum exactum i många
användningar, och hos enskilde författare har företeelsen en långt
större utsträckning. I de romaniska språken har, som be-

’) jfr Johanssen 1. c.; Buttmann, Aaisfiihrl. Gr. I, p. 241: „dégxofiai
lässt sich fassen: icb erblicke, öiöooxa ich habe erbliekt, d. h. in
die Augen gefasst, daher beides: ich sehe“.

a) Delbriick, das altindische Verbum, p. 17: „–die Bedeutungs-

verschiebung, die das Perfect erfahren hat11; „–das alte
Perfectum wår ein tempus praesens —11; p. 18 „Eine
Bedeutungs-differenz11 (zwischen Praesens und Perfectum) „wår schwerlich im
Anfang verhanden, da ja auch das Perfectum ein Tempus der
Nicht-vergangenheit war“.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr3/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free