Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
exspirationstryck vara karakteristisk för skiljandet mellan
tenues ocli medise. Men äfven om man med Brii eke finner
den karakteristiska olikheten ligga i stämbandens vibrering
eller icke-vibrering, åstadkommer dock stämbandens närmande
till hvarandra den — låt vara sekundära -—• verkan, att
ljud-spärret vid frambringandet af media brytes med mindre
styrka än vid frambringandet af motsvarande tenuis.
Luftströmmen har nämligen, innan den hinner fram till det
bildade ljudspärret, genom sammandragning af ljudspringan
redan delvis blifvit hämmad, då däremot, när stämbanden ej
äro närmade för vibrering, ett dylikt hämmande inflytande på
luftströmmen icke utöfvats. Samma skillnad i exspiratoriskt
tryck fins äfven mellem ]> och ö och mellan icke-sångbart
och sångbart s (s och *).
Men frambringas de sångbara ljuden vanligen med mindre
exspiratoriskt tryck än de icke-sångbara, så är det också
naturligt, att språket har tendens att i akcentlösa stafvelser och
(oftast) akcentlösa ord utbyta icke-sångbara ljud mot sångbara.
Öfvergången af begynnande ]) (t) til d i svenska, danska
och norska pronom. och partiklar och af ]) till ö i
motsvarande engelska ord förklaras således däraf, att dessa
oftast sakna akcent. *)
J) Anmärkningsvärdt är att, då nysv. ty har icke-sångbar explosiva,
de på första stafvelsen akcentuerade- dylik (fsv. pyliker) oeh
dy-medels hafva sångbar explosiva. Jag förklarar detta genom en i
äldre språket herskande, från nu vanliga uttal afvikande lag för
sammansatta ords akcentuering. I West.es Dictionnaire frangois
et suédois (tryckt år 1807) akcentueras dymédels, och därmed är
försvagningen till d-ljud i detta ord utredd. Att i äldre svenskan
hufvudakcenten i sammansatta ord ofta låg på senare
samman-sättningsleden framgår ur en anmärkning i Andreas Arvidi
Thet Swenske Poeterij (tryckt år 1651) kap. IV, momentet 3,
hvilken uppgift, så vidt jag vet, icke blifvit påaktad af nutidens
vetenskapsmän. Det heter: „Alle the Ord, som äre kompne tilsamman
af twenne Monosyllabis, hafwa. samma arten som Monosyllaba. aff
hwilka the sättias tilsamman, så at the kunne antingen sättias långe
eller kårte til bägge[s] Stafwelserne, eller och til een thera vphöyas,
och til then andre sänckias, såsom till Exempel Ilwsgudh, Bergtråll,
Snoorsleeff, Träfaat, Skinnbrook, Ööltook, Halmhatt, Blecktratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
