Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvagats; det är då att vänta, att vokalerna i dylika ord
äfven skola vara underkastade försvagning. Men ett a-ljud
i oakcentuerad stafvelse öfvergår just till æ (e, i); det är
därför naturligt, att a-ljud i ett akcentlöst ord äfven kan
försvagas till något af dessa ljud. Pron. lian saknar oftast
akcent, ock detta har vållat vokalförsvagning i några af
dess former: dat. licenni, henni är försvagning af hanni, gen.
hænnar, hennar af hanar, liksom norska ack. hena af hana
och Vestgötalagens hæn, æn af lian.
De fsv. ack.-formerna han, hana äro i nysv. utträngda
af dat.-formerna honom, henne. På samma sätt har dat.
dem ersatt ack. mask. pa och ack. fem. pcer, liksom hvem
ack. hvan. Engelskan visar, jämförd med ags., samma
utveckling i pron.: ags. ack. hine har vikit för dat. him; i fem.
ack. hi, heo för dat. Mre (eng. her); dat. them (ags. påm,
pcervi) användes i stället för den gamla ack. pa, dat. whom
(ags. hvam) för ags. ack. hvone. I franskan brukas den
ursprungliga dat. moi (lat, mild—mi), vid imperativ såsom
ack. (louez-moi) och dessutom såsom nom. (moi qui). På
samma sätt bar dat. illi-huic gifvit upphof åt lui. Det
är anmärkningsvärdt att i pron. dat.-formen ofta segrar
öfver ack.-formen, då annars ofta ett motsatt förhållande
eger rum; i sg. af fsv. subst. och adj. t. ex. uttränges
dat.-formen af ack.- formen. Orsaken till den motsatta
utvecklingen i åtskilliga pron. bör sökas däri, att dessa, som ofta
beteckna personer, oftare än subst. och adj. användas såsom
indirekt objekt.
Öfvergång från a till ce eller e liksom i hanni — licenni,
henni spåras i flera andra oftast eller ofta akcentlösa ord.
Isl. a motsvaras vanligen i stamstafvelsen af fsv. a, t. ex.
fara — fsv. fara, men af ce i några ofta oakcentuerade ord:
isl. pann (ack.) — fsv. pæn (och pan), nysv. den
isl. pat (nom. och ack. neutr.) — fsv. pæt (och pat), nysv. det
isl. par — fsv. pcer (och par), nysv. där
isl. paöan — fsv. pæpan, nysv. clädan.
Förhållandet är detsamma i fdanskan. Isl. a
motsvaras oftast i stamstafvelsen af fd. a, t. ex. isl. fara — fd.
faræ, men af æ i pæn, nyd. den; pæt, nyd. det; pær, nyd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
