Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagens kyrkobalk samt framför alt första stycket af den till
ålder och lagstadgandenas ursprunglighet med
Västgöta-lagen närmast jämförliga Gotlandslagen. Begynnelseorden
i den senare lyda sålunda: pilta, ir fyrst upphaf i lagum
orum, pet vir skulum naika haipnu ök iatta hris(t)nu ok troa
allir a ann Gup alzvaldanda o. s. v. Hvad som här kallas
att iatta kris(t)nu äfven som det strax nedanför meddelade
stadgandet att halda kristindomi orum ok tro vari retri,
ti ii ner i Västgötalagen sin motsvarighet af påbudet, att
kristna var skulle i lagen intaga främsta rummet näst efter
Kristus själf och likasom hans person vara föremål för lagens
särskilda skydd och omvårdnad. Gotlandslagens uttryck
kristindomi orum torde ock så tydligt som möjligt
ådagalägga, att i Västgötalagen är var i orden pa ær kristna var
att fatta såsom pronomen possessivum samt att hänföra
såsom bestämningsord till kristna. Detta styrkes ytterligare
af den omständighet, att i handskrifterna af den yngre
Västgötalagen läses på motsvarande ställe allmänt vaar,
hvars aa tyder snarare på pronomen possessivum än på
prétérit, af vara, om än detta förhållande ingalunda kan
ensamt för sig vara af någon afgörande betydenhet. Den af
Schlyter och Collin med bokstafven M utmärkta
handskriften har ursprungligen haft wår, som likväl under 16de
århundradet ändrats till wår, hvilket jämväl ger till känna,
att man fattat ordet såsom pronomen. Vår ofvan meddelade
tolkning af orden pa ær i uttrycket pa ær kristna var finner
också stöd af den yngre Västgötalagens handskrifter L och
M, af hvilka den förra i stället för tha har saa och den
senare har ock sa.
Enligt Sch ly t ers och Collins uppfattning af innehållet
i Västgötalagens inledningsord skulle altså — om man utginge
från nyare tiders användning af skriftecken till förtydligande
af förhållandet satser emellan — intet annat skiljetecken än
komma sättas framför pa (tha) ær. En följd af var tolkning
är, att vi anse punkt här vara på sin rätta plats1). Också
’) I den af Schlyter och Collin följda handskriften af den äldre
Västgötalagen finnes intet teeken, som skiljer varum från de
efterföljande orden pa cer. Handskriften af den yngre redaktionen åter
har en punkt på motsvarande ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
