- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Fjerde bind /
12

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

er pfi oölingum
osonnu bregör;
pA hefir etnar
ülfa krdsir
ok brceör Jrinum
at bana oröit,
opt sår sogin
meö svolum munni,
hefr î Jireysi
hvarleiör skriöit.

Här användes det med hvimleiör tämligen analoga
hvarleiör såsom epitet åt en man, som föreställes på vilddjurs
sätt irra omkring i skogar och ödemarker samt därvid
förtära „ülfa krdsir“ och suga blodet ur såren på de för
rof-djurens räkning utkastade liken1). Framställningen är sådan,
att man här lätt igenkänner bilden af den s. k. skogarmaör
eller den för fredlös i äldre tider förklarade mannen, hvilken
för något begånget dråp eller särskildt slags illgärning (jmfr.
här: pä hefir brceör pinum at bana oröit) måste fly till skogs
och där utesluten från alt umgänge med välsinnade
människor framsläpa ett eländigt lif, som mera liknade vilddjurets
än människans. En sådan skogarnas inbyggare kallades
därför äfven i forntiden rent af vargr. Versen 41 innehåller
en fortsatt skildring af den genom epitetet hvarleiör
stämplade mannens art3). Orden, som lyda sålunda:

Stiûpr vartu Siggeirs,
lätt und stpöum heima,
vargliåöum vanr
å viöum uti;
koma pér ogogn
oll at hendi,

*) Sinfjötle, till hvilken talet här är stäldt, hade enligt sagan en gång
under en vandring i skogen tillsammans med sin fader Sigmund
råkat ut för en förtrollning, som gjorde, att de blefvo iklädde
ulfhamnar och tjöto såsom ulfvar samt förstodo ulfvaiåt.

2) Sinfjötle var också redan genom sin onaturliga börd ett slags
mänsklighetens vidunder. På hans födsel hvilade en outplånlig
fläck, som efter den allmänna uppfattningen var sådan, att en
lastare kunde däri finna giltig anledning att kalla honom hvarleiör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr4/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free