Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vän — och den som i forntiden nämde(s varga vinr (t. ex.
Helgakv. Hundb. I, 6), vargarnes eller de vilda djurens vän.
I hedendomens dagar utgjorde varga vinr, såsom kändt är,
ett berömmande epitet åt en väldig stridskämpe, emedan
denne genom att nedgöra många män skaffade skogens
vargar riklig föda. Det var likväl naturligt nog, om den
från hedendomen ärfda föreställningen om varga vinr såsom
en eftersträfvansvärd hederstitel redan på den äldre
Väst-götalagens tid hade undergått en betydande modifikation.
Med inträdande förmildring i seder, uppskattning af
människo-lifvets värde och öfverhandtagande kristen åskådning kunde
denna och andra likartade benämningar (t. ex. de som afsågo
berömmelsen att „mätta vargen, korpen eller örnen“, att
utgöra „korpens glädje" o. s. v.) lätt nog gå öfver till ett
vedernamn af långt mindre anseende efter den allmänna
uppfattningen. I kristendomens ljus måste en på sådant
sätt utmärkt mans väsende, lif och hela sysselsättning fattas
helt annorlunda än förut. Äfven den moderne krigarens yrke
har för länge sedan upphört att anses såsom den
förnämligaste af all sysselsättning och förlorat en betydande del
af sin forna glans, där det icke gäller för stridsmannen att
uppträda såsom försvarare i stället för anfallare. Hvad som
den ena tiden anses för höjden af berömmelse kan enligt
historiens vittnesbörd under en annan period af
verlds-utvecklingen, vid ändrade yttre och inre förhållanden, fattas
af den allmänna meningen såsom varande alt annat än
förtjänstfullt.
Huru naturligt måste det icke därför anses, att den nyss
nämde varga vinr, hvilken det enligt hednisk åskådning
räknades till synnerlig förtjänst at „iiarga varga fiorvi“, „vinna
varg mn“ o. s. v., under en mera upplyst tid själf
betraktades såsom varg eller vargens like och i följd af sin
våldsamma natur hänvisades till skogarna, för att där (såsom
skogarmaör) sällskapa med sina bröder och fränder vargarne.
Då han var vargarnes vän, kunde han helt naturligt icke
vara verliöa vinr, utan måste såsom en gifven följd af denna
sin egenskap blifva människornas fiende, af en hvar afskydd
och hatad, d. v. s. hveim leiör. Denne fordom så berömde
2*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
