Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här mötande ordet nakka en gång börjat med h, som ljudit
framför n. Det är också endast ett //-ljud, som här fattas
för versens fullständighet. Insätter man därför biaMa i st.
f. nakka, bildar ordets begynnelseljud allitération med h i
hæl och hemkynnum. Det blir häraf påtagligt, att antingen
hela uttrycket
vændir lian hæl ok (h)nakka
at hemkynnum
eller åtminstone den allitererande sammanställningen hæl ok
(h)nakkar) förskrifver sig från en tid, då h ännu hördes
framför n. Att denna tid åter ligger mycket långt till baka,
bevisas af den omständighet, att hn, ehuru vanligt i
isländska handskrifter, icke allenast icke träffas i någon skrifven
fornsvensk urkund, utan ej en gång förekommer i inskrifter
med yngre runor. Först när man går till baka till inskrifter
med s. k. gotiska eller äldre runor, kan man stöta på ett
begynnande hn, som likväl en gång funnits i samtliga
forn-germanska språken. Jämför Rydqvist Sv. Spr. Lagar IV
En särskild upplysning i frågan kan hämtas från betydelsen af
det sv. hafvande (prægnans), som är urgammalt i nordiskt språk
och träffas redan i den Äldre Västg. L. Dess betydelse leder helt
naturligt tanken till det förevarande uttrycket havir i kvipi (imfr.
dess utom got. qvipu-hafts). Ordet har dock för många århundraden
sedan fått sin specialbetydelse, utan att hvarken barn (foster) eller
i kvipi varit i uttrycket angifvet. Alldeles analogt är det grek.
partie, fyovoa, som i samma betydelse kan stå antingen ensamt eller
i förbindelse med !r yaatgi (yaatéÿi). I isländskan möter antingen
ensamt hafandi eller barn h. eller h. at barni och i
fornsven-skan havandi eller h. mcep barni. Se dess utom Schlyters stora
ordbok hava med samma betydelse som häfda (hvilket för öfrigt
hör tillsammans med hafva). I Sv. Spr. Lagar I s. 174 (noten)
yttrar sig Rydqvist i förbigående med en viss tveksamhet om
den egentliga uppkomsten af hafvande. Efter omnämnande af
Grimus förslag att hänföra hafvande till got. hafjan säger han
nämligen, att ordet „är väl ingenting annat än part. pres. till hava“.
’) En likartad förbindelse af dessa båda ord träffas också i Gotl. L.
19 § 12 i uttrycket pan hels epa nakka, där genit. formen hels
(beroende af pan, som är subst ) blifvit af äldre tolkare förväxladt
med hals, hvarom se Schlyters gloss. till Gotl. L. äfven som
hans stora ordbok. Schlyter fäster ingen uppmärksamhet vid
den här en gång befintliga alliterationen, hvarpå hela uttryckets
tillvaro dock tydligen hvilar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
