Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckas, flit. spuoan „von Statten gehen, gelingen“, hvarmed
Fick 13, 829 sammanstält gr. o-««»», lat. spa-tium, spes, pro-sper,
ksl. speja, sskr. sphâyâmi af en rot spa sträcka ut.
Grundbetydelsen hos det germanska, verbet spövan, spuoan synes
oss vara gå med stora steg med samma betydelseöfvergång
som i de svenska uttrycken sträcka i väg, draga i väg —
gå med stora steg. Betydelsen gå öfvergick sedermera till
den af lyckas på samma sätt som i det sv. gå för sig äfven
endast gå — lyckas, t. gelingen af mht. lingen „vorwärts
gehen", fr. réussir af lat. exire: jfr. äfven de sv. uttrycken
„gå framåt med stora steg“, „hafva framgång’1. Isl. spöi,
sv. spof betyder således egentligen fogeln, som klifver, går
med stora steg, eu synnerligen karakteristisk benämning på
den uppå sina långa ben gravitetiskt klifvande vadaren1).
Den svenska formen spof, diall. spove bar bibehållit det
gamla v på samma sätt som fsv. spirver, nysv. sparf, isl.
sporr och fsv. arf pil. isl. or. — Det i sv. diall.
förekommande verbet spova gå med högfärdiga och narraktiga åtbörder
(Rietz s. GGO) får ej direkt sammanställas med ags. spövan,
utan är väl ett i yngre tid af substantivet spof bildadt verb,
således egentligen betydande gå som en spof. För formen
spovera och betydelsen lura på någon har det väl at tacka
en sammanblandning med det utländska ,,spionera“.
Ar vår ofvan framstälda etymologi riktig, får man
således icke med Zimmer (Ostgermanisch und Westgermauisch,
s. 458 i Zeitschrift fiir neutsclies Alterthum, Band XIX)
uppföra ags. spövan, flit. spuoan såsom ord, de där sakna all
motsvarighet i östgermanska språk.
Upsala i april 1878.
’) Jämför för öfrigt härmed själfva namnet vadare —: gångare, fogel
som går, af fsv. vapa gå.
2) Såsom läsaren finner bör numera, i följd at Brugmanns, Osthoffs,
Pauls m. fl. undersökningar om likvida sonans och de bada
indo-europeiska a-ljuden, vid etymologien af Loöurr såväl den
indoeuro-peiska grundformen som dess utveckling framställas i någon mån
annorlunde än ofvan, men uti resultatet synes härigenom
ingenting rubbas. Upsala i januari 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
