Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna utflygt återgå vi till granskningen af det återstående.
Æ. 4. Ändringen af handskriftens nœstu till ncesta är tydligen
gjord i den mening, att fardaghœ skulle vara ack. eller gen. sing. af
ett svagt mask. fardaghi. Men ett sådant står ingenstädes att finna.
Den form, i hvilken ordet oftast förekommer, är fardaghœ (-a), i
förbindelse med firi eller til, och att detta är pluralis, visas af firi vtarstu
fardaghœ VGL. II. Æ. 25, til fardaghœ nestu Æ. 4 samt formen nœstu
härstädes. Den enda singulara formen är fardagher, upptagen i
Schlyters Ordbok
Æ. 9. Givis måste här betyda: „gifve han sig“, såsom äfven
Schl. antagit, och kan ej gärna vara fel för gifs, då det äfven i VGL.
II står givis. Denna sats kan då icke höra samman med dör han etc.,
hvilket ock bestyrkes däraf, att båda lagredaktionernas handskrifter
hafva stor begynnelsebokstaf i Dör.
Æ. 13. Det i noten gjorda anförandet ur VGL. II är vilseledande
i så måtto, att det endast har betydelse genom den följande
vilkors-satsen : œn per döies bapir.
Æ. 21 är per (nom. pl. f.) ändradt till pœr, motsvarande isl. pœr.
Ehuru denna form af Rydqvist uppstälts såsom normalform, är det
dock tvifvel underkastadt, om den någonsin funnits i svenskan, då
spåren af ett B-omljud här äro så få och osäkra. Den upptages ej
häller af Schlyter i hans Ordbok till Samlingen af Sveriges Gamla
Lagar. Vid de få tillfällen då pœr anträffas (vid genomgående af de
särskilda lagglossarierna hafva vi endast funnit det uppgifvet för
VGL.), torde det kunna fattas antingen som par eller som per (den
maskulina formen använd för fem.).
G. 9: 4. Handskriftens bepœs är här ändradt till bepes, men
oriktigt, ty bepœs både här och på motsvarande ställe i VGL. II är infin.
Rubriken öfver R. borde väl flyttats till sin rätta plats framför fl. 4. *)
tyckas gå i samma riktning som gotiskans — äro sällan
konsekvent genomförda; och vi anträffa därför sådana former som fe
(fsv. /«; vi erinra om att gutn. e icke motsvarar fsv.-fd. e), lerept
(isl. léript), ja t. o. m. fear (gen. af fe), sei (den vanliga formen
för pres. konj. af vera i den äldre handskriften till Gotlandslagen;
väl se-i). Gutniskan torde sålunda vara den enda dialekt,
i hvilken fnord. ë finnes kvar oförändradt framför
vokal.
’) I sin recension af den Collin-Schlyterske upplagan af VGL. yttrar
Geijer såsom försvar för Stjernhjelms åtgörande, hvilket af desse
utgifvare blifvit tadladt: „Medgifvom, att det fordras ett
välbeväp-nadt bokstafveligt samvete, för att låta rubriken: pœttte œr retlosœ
bolkær äfven innefatta de genom tydligt misstag dit förvista
föreskrifterna, huru konung, biskop och lagman skola väljas, för det
att handskriften verkligen har detta (af utgifv. äfven anmärkta)
fel; eller att med samma trohet bibehålla rubriken: pœttœ œr
conongs bolkær för berättelsen om Sveriges och Danmarks
råmärken ! Det är att fordra mycket af den menskliga svagheten.11
Sami. Skrifter, VIII, Sthm. 1875, sid. 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
