Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beträffande bruket hos senare förf. så har jag tyvärr
inga excerpter från Tacitus, men att det hos honom är
allmänt och fritt, är troligt af de exempel, som Klotz anför.
Privignis .cum vitrico levior necessitudo quam avo adversum
nepotem, Tac. A, 3, 29, 9. Adversus sitim non eadem
temperantia, Ger. 23, 5. H. 2, 66, 7. Jfr. Quint. Inst. Or.
6, 3, 33. 8, 6, 71. 11, 1, 66.
Contra är ej så vanligt i prepositionsbestämning till
substantiv; hälst synes det förekomma efter subst., som
betyda ett yttrande ss. oratio, sermo, dictum. Från Cicero
anföras följ. ex. : Unam orationem contra Gracchum reliquit,
Br. 26, 99. Or. 31, 111. Jfr. Hæc perpetua contra
Scævo-lam defensio tota redundavit hilaritate, de Or. 2, 54, 221.
Iucundus sermo tuus contra Epicurum fuit, N. D. 3, 1, 2.
Livius har ett dylikt 6, 40, 5: Nullum factum dictumve
contra utilitatem vestram referri posse. Vidare antecknas
följande för bruket af contra karakteristiska exempel: Ut
perturbatio sit aversa a ratione contra naturam animi
commotio, Cic. Tuse. 4, 21, 47. Omitto iurisdictionem in libera
civitate contra leges, Cic. Prov. Cons. 3, 6. Adiecit (sc. in
oratione) iniurias, direptiones sociarum urbium contra fædus,
Liv. 44, i. 10.
i
Hos Quintilianus är contra ej ovanligt i förbindelse
med sådana subst. som de ofvan anförda : In oratione
contra Ctesiphontem, lust. Or. 3, 6, 3. 12, 10, 61. In contione
contra Catilinam, 5, 12, 42. Actio pro rustico contra
disertum, 7, 1, 43. 11, 2, 25. 5, 7, 1 (pugna). 5, 7, 3 (acies).
Anteckningar från Tacitus saknas. I rumsbest. förekommer
prep. Liv. 37, 9, 8: In statione contra Abydum.
Er y a förekommer hänfördt till substantiv, som uttrycka
en vänlig sinnesstämning emot någon, hos både äldre
och yngre författare; någon gång brukas det äfven vid
subst. af motsatt betydelse. Från Plautus och Terentius
anför Holtze : Per mei te erga bonitatem patris, Plaut. Capt.
2, 1, 48. Animus te erga idem, Terent. Heaut. 2, 3, 24.
Hos Cicero är denna prep. vanlig efter sådana subst. som
amor, animus (i bet. af „intresse"), fides, benevolentia,
fidelitas, lïberalitas, meritum, observantia, officium, pietas, studium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
