Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så uppställer han ock en sådan mellan begynnelseljuden i kedja och
tjära; dock anmärker han, att „ofta uttalas de lika“ (sid. 48).
Förmodligen anser han då, att tjära bör uttalas på det sätt, som vi ofvan
anmärkt, nämligen med dentalt t‘, men ett sådant uttal måste
stämplas såsom mycket tvunget. Leffler, hvilken annars bestämmer denna
affrikata i likhet med Sundevall såsom enkel klusil, anmärker ingen
sådan skilnad, lika litet som någon annan författare. — Jessen är
den ende, som här riktigt funnit en affrikata, och det torde fa tillskrifvas
hans egenskap af utländing, att han något oriktigt uppfattat dess båda
beståndsdelar ; han anser den nämligen böra återgifvas med „ts (tillige
mouilleret)“’) (sid 126). — Man må för öfrigt observera, att alla dessa
författare i likhet med oss funnit, att en fullständig tillslutning af tungan
mot gommen här eger rum.
Anm. De här uppvisade palatala konsonanterna t’ och d‘ må
icke förväxlas med de af Noreen (sid. 8) påpekade palatala 7c’ och g’
i sådana ord som lcisse, gitarr. De senare bildas betydligt längre till
baka i gommen än de förra, ungefärligen midt emellan de platser, som
intagas af de gutturala k och g å ena sidan samt j, c, d‘ och t‘ å
den andra.
3. Ett palatalt nasalljud n‘ finnes också i riksspråket, nämligen
framför andra palatala konsonanter, såsom i orden njuta, angifva,
ungefär, uniform (uttal, un’jeform), vänja, tänja, Linköping. Vi
med-gifva, att dessa ofta uttalas med alveolart », men vanligare torde uttalet
med palatalt n’ vara, i synnerhet i obetonade stafvelser såsom i ordet
ungefär.
4. Vårt t är icke den tenuis, som fullt motsvarar median d pä
samma sätt som p svarar mot b, k mot g-, utan t bildas så, att
tungspetsen lätt vidrör tänderna jämte tandköttet, under det d bildas högre
upp, utan att tungan kommer åt tänderna det ringaste. En med vårt
d fullt homorgan tenuis hafva vi endast hört i norra Dalarne samt hos
en person från trakten af Simbrishamu ; men det är sannolikt, att den
bör återfinnas på flere orter i vårt land. — Man skulle kunna kalla
riksspråkets t, för en egentlig dental, till skilnad från det
alveolara t, som motsvarar vårt alveolara d.
5. De nasala konsonanterna äro, som man vet, mycket ostadiga,
lätt utbytande hvar andra alt efter de olika slag af konsonanter, med
hvilka de komma i beröring. Det är därföre ingenting oväntadt, då vi
framför det ofvan beskrifna dentala t också finna en dental nasal, som
vi till skilnad från det alveolara n vilja teckna med n". Exempel:
vänta, antingen, mynt.
6. Af Sundevall, Jessen, Leffler och Noreen räknas det
högsvenska »’-ljudet bland de alveolara (eller ,,dentala“) ljuden. J. A. A.s,
beskrifhing (,,om tungspetsen höjes mot gommen*1 etc., sid. 16) visar
icke bestämdt, till hvilken kategori han vill hänföra det ; åt minstone
kan han ej räkna det bland de alveolara. Det säkraste sättet att be-
*) Det „mouillerede“ s är scfø-ljudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
