- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Fjerde bind /
180

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommer ab dels användt i förbindelser liknande den
klassiska prosans, dels i friare ställning. Jfr. följ. ex. från
Tacitus: Legati ab senatu, A. 1, 39, 1. Ab Othone ad
Vitellium epistulæ, H. 1, 74, 2. Participium finnes dock
till-lagdt till detta ord H. 4, 24, 15 och hos Curtius alltid t. ex.

3, 6, 9. 7, 2, 23. 24, 30. Tempestatem ab Ostia atrocem,
A. 11, 31, 15. Oceanus raris a nostro orbe navibus aditur,

G. 2, 5. Merces ab eo vim necessitatis adfert, A. 14, 14, 20.
Nullo a nobis remedio, A. 14, 27, 2. Ad septimum ab urbe
lapidem, H. 2, 88, 4 etc. Is orditur de missione ab sedecim
annis, A. 1, 26, 2. Quartus a victoria mensis, H. 2, 95, 8.
A. 14, 21, 7. D. 17, 16 etc. I den efterklassiska prosan i
synnerhet hos Suetonius och på inskrifter plägar prep. a med
följ.: manu, studiis, rationibus, libellis etc. fogas till sådana
subst. som servus, libertus, libertinus för att utmärka en
sådan persons befattning, t. ex. Philemonem a manu servum
punivit, Suet. Cæs. 74. Aug. 67. Tiber. 42, etc. Jfr. Tac.
A. 15, 35, 7. Hos Cic. finnes et dylikt: Pollicem, servum a
pedibus meum, Att. 8, 5, 1. Om detta bruk se Friedländer,
Darstellungen aus d. Sittengesch. Roms p. 152.

Prepositionen de är ganska vanlig i bestämningar till
substantiv, som innebära betydelsen af ett yttrande, en
mening, ett omdöme, öfverläggning, beslut o. s. v.
om en person eller sak. Denna préposition omväxlar i den
klassiska prosan med genitivus vid vissa substantiv, men,
som bekant, grep bruket af denna préposition i det senare
språket alt mera omkring sig, enligt den vanliga tendensen
hos syntetiska språk att öfvergå till analytiska, och i latinets
dotter språk t. ex. italienskan, spanskan och franskan har
denna préposition trädt i stället för moderspråkets genitivus.

Redan i det älsta språket träffas fiera spår af detta
språkbruk: Abstine sermonem de istis rebus, Plaut. Most.

4, 2, 18. De exclusione verbum nullum, Terent. Eun. 1, 2, 8.
Consilium de occludendis aedibus, Heaut. 5, 2, 2. Spes est
de argento, Plaut. Most. 3, 1, 40. Pers. 1, 3, 29 etc.

I den klassiska prosan träffas hos Cicero de ofta i
förening med ord, som betyda ett yttrande ss. oratio, senno,
contio, exordium, institutio, responsum, moderatio, facetiæ, præ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr4/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free