Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. St. VIII, 256). Om så är, kunde man vara böjd för att
tro, att lesb. (Meister Diall. I. p. 67) ocb dor. (Ahrens
II, 267 f.) xîivoç uppstått genom kontraktion. Så är trots
detta icke förbållandet på grund af *5/ (: xr,vog — 17, : ti>os).
Man kau icke, som Caiier, antaga, att xrpog öfvergått till
att. xéivog geuom någon mekanisk ljudlag; ej bälier kan man
som B a un ack (Inschr. v. Oort. p. 131) förbigå den
omständigheten, att i äldre joniska och attiska inskrifter
skrif-ves x&o- (CD. 480 hvarest dock en gång xciyo(v)), éxEvo- (C IA.
I, 9, 34; 47 c, 5; e, 2). Huru skall nu detta förklaras?
Att xrpog är bildadt af xin faller nästan af sig själf;
inan skulle äfven med B aunack vänta, att xëïvog, êxsïvog skulle
återgå på adv. éxû, xeï- (jfr nsi, réi-Se, avTsi o. s. v.). Denna
uppfattning läte förena sig med hvad vi ofvan framhållit,
om man för jon.-att. finge antaga såväl (f^xetyo? som xr,vog,
och att det just vore xïjvog, som vore menadt i de ofvan
anförda föreuklideiska citaten. Detta senare låter knappast
försvara sig: man undrar nämligen, hvarför först blott xrpog,
sedau blott x&lvog, èxsïvog användes. Men kan man nu åter
icke påstå, att i de uämda fallen E skulle vara tecken för
äkta s i (hvad det dock någon gång kau vara: ölE’Cav CIA.
I, 9, 10; 37 a, 17), så måste man värkligen med O. Me y er
för jon.-att. antaga en kontraktion. Nu vågar jag en
förmodan, att vi i ett *xsievog ha att se den ursprungliga
två-stafviga (sammansatta) pron.-stammen *keio-, */ceie- o. s. v.,
som efter olika balansafljud kunde bli *kel: *Tc(e)i(e) :
*kie o. s. v. Den kortaste formen af denna stam hafva
vi i 1. ci-tro o. s. v., lit. søis, germ. hi- (hina o. s. v.). Och
livad är denna stam annat än en ursprunglig lokalkasus
hypostaserad (begagnad som böjningsstam äfven för andra
kasus), d. v. s. xet-1)? Formen *keie- vore ingenting annat
än en annan afljudsform till lokat. xs-i-2). *ki- kunde man
’) Angående hypostasering som en i-ik källa för flexionstambildning i
allmänhet har jag handlat i en uppsats i BB. XIV, hvarest jag
äfven specielt sökt visa, att såväl vissa r-, n- och s-stammar som
äfven i- och «t-stammen uppkommit genom hypostasering af
lokalkasusformer (’satsord1) på -r, -n, -s, -i, -w.
2) Eller från den vanliga uppfattningens synpunkt: *kei + suff.-erao-,
afljudande med -no-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
