Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett labialt element, en omständighet, som även vållade, att
det genom «-omljud av a uppkomna o framför gg
övergick till u: hug, lnigga, dugg etc. (se Kock: Studier II 469 ff.).
Då fsv. mycket ofta har piukker jämte piokker, så kan man
fråga, huruvida lek havt ett labialt element liksom gg,
hvilket element vållat bevarandet av iu i piukker.
Iu möter framför följande u i fsv. fiughur, fiughurtan,
tiughu, och på samma sätt är väl ock iu i impf, hiuldo,
fiullo (jämte de vanligare hioldo, fiollo av halda, falla;
exempel i Söderwalls ordbok) att förklara, om (såsom Aksel
Andersson i Arkiv I, 173 antar) brytningsvokal här
föreligger. I relativt sen tid har i detta ord ändelsevokalen u
övergått till o. Brate frågar i Äldre Vestm.-lagens ljudlära
41, huruvida det i nämnda lag (vid sidan av fiughur, thiughu)
mötande hioldu har io (ej iu), emedan diftongen genom två
konsonanter skiljes från ändeisens u. Jag tänker mig
snarare en påvärkan av sing, hiolt, som utvecklades ur hiidt,
emedan bär intet u följde efter. Bevisande för påvärkan av
ändel-sens u på föregående diftong är särskilt det nysv. tiog i
motsats till tjugu (i fsv. emellertid även sing, tiughir m. i
Västm.-lagen I och tiugh n. i Västg.-lagen IV), och härmed
bör sammanställas, att ändeisens M-ljud i hovup, huvu]>
utövat ett liknande inflytande på föregående o (d. v. s. p; se
Kock : Studier II, 478).
Exempel med brytningsdiftongen io: iorp, ifiorp, hiorter,
fiorlœsting, fiorper, biorn, mioper, fiol, skiolder, giolskaper,
miok, kiol, miol, fiopermœningi (Häls.-l.). Vid sidan av
dessa ord väntar man giorp (got. gairda), och i själva
vär-ket är detta den enda påvisade formen. I Sclilyters
ordbok finnes ordet icke, och alla av Södenvall anförda citater
hava io. Förhållandet är detsamma med det mask. subst.
fægiorper „pänningpung“. Förmodligen är det den
omständigheten, att part. giurper, lösgiurper flera gånger och
särskilt i lagarna förekommer, som föranlett Södenvall att
såsom normalformer upptaga giurp f. och fcegiurper m. Men
med detta particip giurper, lösgiurper förhåller det sig på
ett annat sätt än med substantiven giorp, fægiorper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
