Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plosiva tydligt märkbara aspirationen1). Lyttkens och
Wulff anmärka (Svenska språkets ljudlära 267), att en
dylik aspiration framträder vid tenues p, t, k, mäst när de
stå i fram- och slutljud, mindre nar de stå i midljud.
Emellertid framträder den enligt min iakttagelse obetingat
mäst i slutljud, och isynnerhet efter lång tenuis. Så
t. ex. märker man aspirationen mäst i lock, mycket även i
ok, vida mindre (men dock tydligt) i kom, knappast i åka.
Aspirationen framträder emellertid även efter slutljudande
mediæ b, d, g (fastän ej lika tydligt som efter slutljudande
tenues), och i synnerhet efter slutljudande långa mediæ är den
tydligt förnimbar, t. ex. i ägg,udd,nubb. Det i vår hskr. tillfogade
A betecknar denna aspiration i hoph „hopp“, bwkh, ægh, thinghetc.
I bruket av t och tli, d och dh är vår handskrift föga
konsekvent, och jag har ej iakttagit, att tli oftare än t eller
dh (för att utmärka fW-ljud) oftare än d brukas i slutljud.
Här må tillfogas en anmärkning om den fsv.
interjek-tionen akh (vårt ack!). Aspirationen efter slutljudande (i
synnerhet långt) Ä-ljud framträder i all synnerhet, när
ordet över huvud uttalas med stark expiration, såsom t. ex.
vid emfas. Detta gör, att vår interjektion ack! (som just
brukas i emfas) ofta eller oftast uttalas äkkli med en stark
aspiration. Detta uttal återgives av det fsv. akh. Ordet
förekommer nämligen (enligt Söderwalls ordbok) endast hos
Suso, mpn där möter det flera gånger, och i alla de sex av
Söderwall anförda exemplen skrives det akh, under det att
annars slutljudande k ej plägar hos Suso efterföljas av h,
utan där skrives gak, jak, ok etc.
I de nysv. interjektionerna ah, åh uttalas stundom ett
slutljudande h (jmf. Lyttkens och Wulff: anf. arb. 301). I
överensstämmelse härmed har Suso dels aa dels ah
(beläggställen hos Söderwall), det förra motsvarande vårt å(h),
det senare antingen detta eller vårt ah. Merendels skrives
denna interjektion — dessa interjektioner — i foi’nsvenskan
blott a.
’) Med tvekan föreslår Brate själv anf. skrift s. 56 denna utväg för
att förklara, att i Västm.-lagen någon gäng skrives th i st. f. t i
slutljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
