Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III. Spår av regelbunden växling av former med och utan
a-omljud.
Så vitt jag kan påminna mig, har det icke egentligen
blivit ådagalagt, att man i fsv. eger spår av en dylik
regelbunden växling. Detta är dock fallet i textkodex av
Ost-göta-lagen. Där finner man nämligen nom. kona men gen.,
dat., ack. kunu (se Collins och Schlyters glossar och jmf.
Rydqvist IV, 62 noten); sona son, sona dottir (dock även
son) men dat. pl. sunum (se Collins och. Schlyters glossar);
doraper „försedd med dörr“, odoraper „utan dörr“ men dat.
pl. durum (Vap. 32, 4), lof, olovandis, trolova, men dat. luui,
lufi; dock även lufliker, lufseper (jmf. glossaret). Vid en
granskning av de i glossaret upptagna och citerade ställena,
där verbet komma möter, finner man dessutom, att av detta
verb pl. ind. pres. i regeln heter koma, pr. ind. sg. kombcer
(o från pl. koma), båda med o; däremot sing. part. pass.
kumin, kumit (pl. komne oftare än kumne)-, pr. sing. konj.
kumi (Kr. 8, 2). Även de sammansatta part, laghkumin,
cemlaghkumin hava u (de äro påvisade blott i den anförda
formen). [Impf, av komma heter kom, komu.]
De här anförda orden med växlingen o : u äro så pass
många, att den icke kan vara tillfällig.
Emellertid synas även andra omständigheter än
ti-om-ljudet hava spelat en roll vid valet av rotvokal i de
behandlade orden. Man bör nämligen påakta, dels att i
flera former med « i roten även ändeisen innehåller ett
it-ljud, dels att de anförda formerna med ursprungligt u
hava kort rotstavelse. Så har man i dat. pl. sunum men
i nom. sg. son (trots äldre summ) med o infört från gen.
I ordet sunum har alltså den tendensen gjort sig gällande att
i ord med kort rotstavelse om möjligt låta rotens vokal
vara identisk med ändeisens: när man, så att säga, hade
valfrihet mellan formerna sunum och sonum, så valde man
den förra för att erhålla samma vokal i roten som i
än-delsenJ). Härmed bör sammanställas, att Östgöta-lagen
’) I annat sammanhang kanske något mera om den roll, som en
dylik vid valfrihet värkande tendens havt i språket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
