Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beror därpå, att ljudförbindelsen jä genom framåt värkande
assimilation övergått till je.
Jag finner denna ljudutveckling även i det i
Rimkrönikan II mötande i heel, j heéll (beläggställen i Söderwalls
ordbok), jämfört med det normala fsv. i hæl. Av den i Rimkr.
II och även annars någon gång i fsv. anträffade stavningen
i hiel liksom av skrivningen i hijell i Rimkr. III
(beläggställen i Söderwalls ordbok) framgår, att man redan i fsv.
låtit ett /-ljud utvecklas mellan i och «-ljudet. Att jä
övergått till je, framgår av i heel, j heell med två e. Jmf.
härmed att man ännu i rspr. har uttalet tjënu (liksom i
Luggude-målet) jämte tjäna. — Möjligen sammanhänger
seden att stäva ljudförbindelsen jä med je i äjefvul, cljekne,
spjela etc. ; jemn, jemte etc. delvis därmed, att man fordom i
vissa bygder låtit ljudförbindelsen jä övergå till je.
Att A-tecknet var (eller kunde vara) stumt i fsv. i hiel,
i hijell liksom i nysv. i hjel (i hjäl), är klart, eftersom
j-ljudet annars icke kunnat utvecklas framför e (ä). Men
då man icke desto mindre bibehöll stavningen med h i fsv.
i hiel, i hijell etc., så talar detta för, att h i
ljudförbindelsen hi- (i hiœlpa etc.) redan vid denna tid förstummats
också i andra ord. Fullt bevisande i detta avseende är
dock icke stavningen i hiel etc., ty vid sidan av uttalet ijel
(ijäl) existerade väl ännu genom anslutning till subst. hæl
också uttalet i häl, och genom påvärkan av detta i häl
skulle skriften väl kunnat bibehålla h även i i hiel etc.,
även om h ännu var hörbart i hiœlpa etc. För åtminstone
dialektisk förlust av h i förbindelsen hi- redan under
1400-talet tala dock sådana i Birg. III förekommande skrivningar
som jonalagh, jœrta (beläggställen i Söderwalls ordbok), även
om dylika exempel äro sällsynta.
V. Dativus plur. bestämd form.
Som bekant hava isl. och fsv. olika former för denna kasus:
isl. tungunum, men fsv. tungomen, en olikhet som jämte
andra plägar anses vara karaktäristisk för de båda språken.
Dessa former framhållas också av Rydqvist i hans fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
