- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Ottende bind /
317

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då fråga, hvad dessa båda former gåfvo i lat. Att den första
formen blef *for, kan man anse för själfklart. Att r blir or
åtminstone inuti ord, är tillräckligt bekant. I slutljud uppträder
det som -ur (jecur, femur o. s. v.). Nu frågas, om det också
icke inuti ord kan uppträda som -ur-. Jag förmodar, att (-r- eller
snarare) -fr- (= r före vokal) uppträder som ur före urlat.
betonad palatal vokal i nästa stafvelse eller åtminstone, ifall i den
följande betonade stafvelsen fans et i eller j. Jag tänker mig
sålunda möjligheten utaf att ieu. bhrrés gaf urlat. *fürés, hvaraf
*füris. Sedan skedde en kontamination mellan stammarne *for- och
*fur- med kvantiteten från den förra och kvaliteten från den senare
formens vokal, och så uppstod für- i alla kasus. Ett fullt motsvarande
exempel på en dylik kontamination är att. no\g (202 angifvet
som oförklaradt), som med bibehållande af längden i det
ursprungliga ncog har ombildat kvaliteten efter det slutna o i
noSog o. s. v., en förklaring, som jag nyligen någonstädes sett
antydd, utan att kunna minnas hvar. Den ursprungliga
ändel-sen -o»’ i ord på är efter kasus på -ovg, -ot med sluten
o-vokal ombildadt til -ovv (Misteli KZ. XIX, 82, Danielsson
Gr. Anm. II, 51). En annan möjlighet till förklaring af Ü i
fur vore att antaga, att nom. urspr. hette för gen. füris ell. * föris,
derefter genom förallmänligande af för- nom. *för- gen. *föris-,
sedan med ljudlagsenlig öfvergång af föris till füris o. s. v. på
grund af den palatala vokalen i följande stafvelse förallmänligadt
für gen. füris. — Denna senare förklaring vore kanske den
närmast liggande för part. -ürus. Man kunde nämligen formoda,
att i de kasus, der ändeisen innehöll en o-vokal,
participial-formen ursprungligen borde varit *-Örus, men i de iall der
än-delsen innehöll en palatal vokal, t. ex. gen. sg., n. pl. -Uri, d.
abl. pl. -urisl). Men jag vågar ej obetingadt antaga en dylik
förklaring. Att nämnda participier ej kunna skiljas från nomina
agentis på -(t)ör-, är temligen evident och allmänt antaget. Men
lika litet kan man skilja dem från desiderativerna på -wrio med
kort Ü. Dessa senare kunna knappast uppkommit ur annat än

* Lfiö eller (*-riö’) *-riés o. s. v.2). Nu kändes väl i synnerhet

J) Man kunde för att yttra en förmodan, som blott bör fattas så,
så-länge saken ej är nöjaktigare undersökt, antaga, att varianterna
nönus: nündinum, tötus: tütus, fl. lös na (CIL. I, 55, jfr zd. raokhshna) :
lüna, lötus: jfr ëlütus vore att tillskrifva olika former i paradigmet,
så att o-formerna vore berättigade, nar ändeisen i följande stafvelse
innehöll en labial vokal, S-formerna, när ändeisen innehöll en
palatal, sål. t. ex. nönos : *nüni, nündinum, lösna: lünai. Så kunde
ö- i öpilio tillhöra stamordet *öpolo-, Upilio afledningen. Angående
det på detta sätt af ou uppkomna eller ursprungliga ö-s
förhållande till ett dermed under vissa förhållande växlande au har
man att jämföra Havet Mém. soc. lingu. IV, 234; V, 444;
Thurn-eysen KZ. XXVIII, 156 ff,, nyligen äfven Zander Carminis
saliaris reliquiæ p. 16 ff.

*) Det i carmen saliare förekommande (Mamurie) Veturie (jfr
Zander Carm. sal. rel. 9) torde vara det ieu. ordet *u.et(o)- *uet(e)-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:59:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr8/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free