Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 s. 100 n. L. quattuor är sannolikt en
kontaminations-form af de regelbundna dubbletterna quattor och *quatuor (s. D
a-nielsson Z. altit. wortf. u. formenl. p. 58).
87, III. Att fëci skulle vara af *fe-feci, är väl obevisadt ;
fëci är i hufvudsak att likställa med
88, Y. Att oQ-vvju skulle representera et ursprungligt *r-nu-,
anser jag osannolikt; oç- har s. k. perf.-vokalism.
89, VII; 287. De grekiska konjunktiverna ßrjopev, <rrrp/tsv
o. s. v. äro antingen att anse som analogiska nybildningar eller
möjligen som räster af s-aoristens konj. (= fut.), således *ßi]irofiev >
ßrfifiüv; d. v. s. ßi]OjiRv vore att tolka som konj. af ett försvunnet
*ißi)a <1 *!jîijcra, då deremot futurum ßi^o/isv är att tolka som
konj. af vare sig denna form beror på ett *ifø-<r-<T-a eller
på analogisk nybildning. I hvarje fall äro konjunktiver som
jtijijOjuev, TQunififiav o. s. v. analogibildningar.
90, IX. L. inquit, inquam härledas enligt min öfvertygelse
bäst ur *in-sque-t, *in-squa-m, jfr 1. insece, bt-ans, tvi-anrpa, se
Brugmann MU. III, 34 f.; ett analogt fall är comquere af
*co-in-squ- af rot sëq-, sëq- „skära“.
92, XII. L. disco måste väl tolkas ur di-dc-scö, jfr
Si-Sä-axa af *di-öux-axco och 1. doceo.
112, VI, 197. För egen del kan jag ej känna mig
öfver-tygad om riktigheten af den af förf. refererade gängse
åskådningen med afseende pä grek. primära och afledda moverade
eller abstrakta fem. på -lä. Enligt denna åsikt skulle t. ex. en
urspr. stam *uoqi hetat i ack. *uoqim, hvaraf man fått *foxiav >
<5aanv och så nom. otraa bildad på ack. På samma sätt skulle i
latinet typen species ha utvecklats. Jag ser åtminstone i gr. -iå
en afljudsform till urspr. -iix eller -ië, ett antagande som jag
anser sannolikt på grund af en hel klass af fem. på -a {xviooa
o. s. v.), der man icke kan antaga ursprungligt f-suffix.
115, X, 6. Med afseende på suffixformen -mno- o. s. v.
visar det sig, huru svårt det är att uppdraga någon bestämd
gräns mellan primära och sekundära afledningar. Hvarför skulle
ej t. ex. 1. alumnus (156, VI) vara en lika god primär bildning
som t. ex. ßilBfirov?
125. Angående pass. inf. -ier i lat. jfr äfven Fick Gött.
gel. anz. 1885, 586, Windisch, Über die verbalformen mit
dem charakt. r im ar. , it. u. celt. , Leipzig 1887 (i Abh. d.
phil.-hist. cl. d. kgl. ßächs. ges. d. wissensch. b. X) p. 62 (508).
127, XXVII. Suff, -e-t-, -e-t- är ej väsentligen skildt från
det 120 behandlade å-S^-T- o. s. v.
137; 171. Ang. part.-ndo- har man nu att jämföra
Brugmann Am. Journal of Philol. VIII: secundus <C. *secütno-, jfr
lit. seJctinas, -bundus < *bhütno-, jfr lit. butinas, o. s. v.;
ro-tundus (163, XVIII) < *rototno-, jfr äfven J. Schmidt hos
Bersu Gutt. 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
