Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvud betygad1), måste väl tiliskrifvas någon slags
analogibildning. Känslan af att a inträdde, der annars andra vokaler i
paradigmet funnos, kunde ha föranledt -o> för -a äfven i 11. pl.
200, 7. Ang. /6io och dess böjning jfr nu Wackernagel
KZ. XXIX, 131 ff.
203, 1. I afs. på genü och cornü såsom ursprungliga
dualer se Danielssou Z. altit. wortf. u. formenl. 1 ff.
204, 6; 9; 206 (jfr äfveu 26 p. 31). Med afseende på
sådana former som t. ex. n. pl. omnes, omneis och omms hyllar
författaren den teorin, at dessa skrifniugar äro liktydiga, i det
att, under antagande att formerna med e skulle vara de
tidigaste, ë genom stadiet ei skulle blifvit t. Denna åsikt, som
fram-stälts t. ex. af Bücheier Decl.2 § 78 f., 133 ff, 246 ff, 275
ff. och följts af Stolz Lat. gr. § 37; 81; 83; 86; 88, är
sannolikt. oriktig. Riktiga antydningar redan hos Kühner.
Framför allt har Cors sen Ausspr. I, 726 ff., i synnerhet 738 ff.
otvetydigt visat, att ë, ei, Î ej äro till tiden efterföljande
hvarandra, utan att de på inskrifter — t. o. m. i samma —
förekomma samtidigt från midten af 2dra årh.; och ingenting ger
vid handen, att ë skulle vara äldre. Allt talar för att anse ei
och i å eua sidan som tecken för urlat. I (ei), deremot ë som
tecken för urlat. ë. De fall deremot. i hvilka ë växlar med ei,
hvaraf sedan ï, äro af helt annan art nämligen af oi-dift. t. ex
i n. och d. pl. af o-st. eller n. sg. liic, qui. I de olika kasus
torde förhållandet ha varit följande.
„Dat.“ på -i (ei) af «’-stammar är regelbunden vare sig instr.
eller lokativ; ~e hos samma stammar (salute) är troligen en
annan kasus, kan alltför väl förklaras ur lok.-ë (J. Schmidt KZ.
XXVII, 286 ff.). Dat. på î (ei) hos konsonantstammarne (pedi,
pairï) är antingen lån från «‘-stammarne eller ursprunglig dat. på
-ei eller -ai (Osthoff). Osk. paterei kan i hvarje fall icke vara
af -ai. Dat. på -e hos dessa stammar kan vara lån från
motsvarande bildning bos «-stammarne men också urspr. instrum.
,,Abl.1’ innefattar ursprungliga ablat., in strum. och lok at.
Den lokativiska ablativen på l och ë fins både hos i- och
konsonantstammarne. Ändeisen l i peregri, Carihagint, ruri,
Ti-l)Uri är en lok. egentligen tillhörande i-stammarne og öfverflyttad
på konsonantstammarne. Andeisen -ë i lokativt använda ord fins
både bos i- och kons. - stammarne peregre, Carthagine, rure,
Tibure och torde vara att förklara antingen som lok. -Ï af
kons. - stammarne öfverförd på «’-stammarne , eller (enligt J.
Schmidt) urspr. lok. -ë af «-stammarne, i så fall öfverförd på
konsonantstammarne. — Den eg. abl. (-instr.) i lat. a) på -e
kan vara 1) ursprunglig instrum. på -e (Osthoff -tt), 2) lok. af
kons.-stammarne och så vidt -e förekommer i «-stammar , lån
’) I inskrifter förekommer till lyuixttur ack. pl. faiexnla CIA. add. 834
b, I, 15; Bull. VIII (1884) p. 195.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
