Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Alla arter av Cuscuta sakna klorofyll eller bladgröna och äro antingen rödletta eller gulaktiga. De måste därför leva som parasiter eller snyltväxter. Detta innebär, att de suga organiska ämnen ur andra växter, då däremot de gröna växterna kunna medels klorofyllet under solljusets inverkan själva bereda sitt byggnadsmaterial av oorganiska eller mineraliska råämnen, nämligen vatten, saltlösningar och luftens kolsyra.
En snarreva gror i jorden, men den späda groddplantan, som blott utgöres av en kort, trådlik stjälk av ett par cm:s längd, börjar inom kort söka komma åt någon annan växt, på vilken den kan fästa sig för sin kommande levnad, det vill säga för återstoden av sommaren. I flera veckor kan den lilla Cucvutan fortsätta detta sökande, dels genom att uppresa sin topp och utföra den för slingrande stammar egendomliga kretsande tillväxtrörelsen, dels genom att lägga sig till ro på marken och vänta, till dess en planta hunnit uppspira i dess omedelbara närhet. Anträffar ej den späda snarrevan vad hon söker, så dör hon slutligen, men om en (helst örtartad) växt, lämplig till värdplanta, kommer i vägen, slingrar sig den hungrande parasiten omkring dess stjälk och bladskaft och frambringar här och där små sugvårtor eller sugskivor, från vilka morkoskopiskt fina sugtrådar liksom rötter borra sig in i värdplantan. Så angripas i synnerhet brännässlan och (som på vår avbildning) humlen (därav växtens namn "humlebinda"),samt dessutom ett hundratal andra örter och vedväxter.
C. eruopæa går upp i Norrland samt till mellersta Norge och Finland.
En annan art, C. epilinum Weihe, parasiterar på det odlade linet. Ännu en annan art, C. trifolii Bab., klöversnärja eller "klöversilke", ses stundom ganska ymnigt på klövervallar i s. och mell. Skandinavien.
Tavl. 106. Fig. 1 C. europæa parasiterande på stjälk och bladskaft av humle, 2 blomma (8/1), 3 pistill (mycket förstorad), 4 blomfodret och fröhuset (6/1), 5 frö (10/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
