- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Sandvita Förra Nästa Index Innehållsförteckning

209. Sandvita, Berteroa incana (L.) DC.

N. Sandvite. F. Harmia ("gråört").

En ny typ av de "korta skidan" möter oss nu i detta och de två närmast följande släktena. Skidan är även här plattad, men i den riktningen, att bredsidorna äro parallella med mellanväggen. Skidans två valvler äro plattade och upptaga hela gredsidorna (ej dubbelvikna som hos t. ex. Thlaspi och Capsella), och mellanväggen är av samma bredd som de. Här saknas därför (se fig. 4) den mittlinje på vardera plattsidan, som hos de nästföregående släktena utvisar de båda fogarna. Dessa sitta nämligen hos Berteroa längs skidans smala kanter.

Sandvitan har örtstånd och skidor av grågrön, stundom t. o. m. vitgrå färgton. Denna färg förorsakas av ett tätt överdrag av stjärnhår, fig. 5, ett slags hårighet, som ej är ovanlig inom Cruciferæ hos de arter, som växa på vare sig mycket heta eller starkt blåsiga platser. Genom dessa hårbildningar kvarhåller växten längre tid regn och dagg och fördelar vattendropparna till ett jämnt vattenlager över sin yta. Dessutom bidrager en dylik ytbeklädnad sannolikt att dämpa växtens vattenavdunstning under torr väderlek (jfr t. ex. hedblomstret nr 27) och är slutligen genom sin ljusa färg ett skydd mot stark solbelysning.

Släktet Berteroa har djupt 2-kluvna kronblad, fig. 3, och igenkännes dessutom på den smalt elliptiska, ej hinnkantade skidan och dennas tydligt förlängda spröt, fig. 4. Vår art är mångårig med kvarlevande pålrot (jfr Bunias, nr 202). Den ses i blomning långt in på senhösten. Dess förekomst är tämligen begränsad; i vissa delar av Skåne är den allmän på grus och sand, vid vägar, på åkrar o. s. v. Sedan Linnés tid har den spritt sig ända upp till s. Norrland, men är ymnig blott vid några större städer (t. ex. Stockholm och Uppsala), huvudsakligen på grusiga platser (barlast, järnvägsbankar), men även på trädor och gräsbackar, eller t. o. m. på frodigare gräsmark, där den får renare gröna blad. Den finns även på spridda ställen i s. och mell. Norge, där den är iakttagen sedan år 1826, samt i s. och mell. Finland.

Talv. 209. Fig. 1 växtens topp, 2 rot och stjälkbaser, 3 blomma (5/1), 4 skida (4/1), 5 ett litet stycke av bladet i stark förstoring för att visa de s. k. stjärnhåren.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:03:45 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free