- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Solvända Förra Nästa Index Innehållsförteckning

229. Solvända, Helianthemum vulgare Gars.

F. Päivännuouto ("solhämta").

En lågväxt, flerårig ört, som har stamsystemets nedersta del förvedad, så att den likt en buske övervintrar med sina knoppar ovan jord, men dock, till följd av de blommande grenarnas (stjälkarnas) örtartade beskaffenhet, endast når obetydlig höjd och närmast är att jämföra med småbuskarna eller risen (nr 143). Solvändan är därför ett mellanting mellan ört och småbuske, en s. k. halvbuske (suffrutex) eller, som man också säger, en örtbuske. Den växer uteslutande på ängsbackar, gräsbecuxna kullar och även hedartad mark. Ju torrare och kalare lokalen är, desto tjockare och hårdare förvedad blir stammens basala del; så t. ex. på Ölands och Gottlands alvar. Bland högt gräs och på beskuggade backar blir växten högre, smärtare och vekare. -- Artens utbredning i Skandinavien är ganska begränsad, ty den är känd blitt från Sveriges s. och mell. landskap, dock ej i de växtligaste och ej heller i Norge; däremot finns den i s. Finland.

Blommans byggnad visar följande tal och anordning: foderblad 5, kronblad 5, ståndare talrika (vanligen omkring 100) och 3 fruktblad, som bilda en 1-rummig frukt, fig. 5, liksom hos de närmast föregående familjerna; stift och märke 1, fig. 4 (hos Drosera dubbelt så många som fruktbladen, tavl. 228, fig. 7). Blomningen är lysande men kortvarig. Honung saknas; således ståndarmjöls- eller pollenblommor (liksom t. ex. Anemone, nr 169, och Papaver, nr 183). Ståndarna äro känsliga och rörliga (jfr Berberis, nr 180). Om strängarna vidröras på sin utåtvända sida, böja de sig utåt mot kronbladen, så att den anländande insekten inpudras med pollen och pistillen på samma gång blir friställd i blommans mitt för att säkrare pollineras med främmande ståndarmjöl. Hos många Helianthemum-arter äro blommorna endagsblommor, och hos alla äro de för sitt fulla öppnande i behov av dagens starkaste ljus och värme, liksom även hyllet ställer sig vidöppen emot solen och mer eller mindre följer denna under dagens lopp (därav namnet "solvända"). Redan tidigt på eftermiddagen sluter sig hyllet; av foderbladen äro nämligen 3 större än de övriga och oliksidigt förtjockade av fastare ribbor, fig. 3, och det är de, som energiskt sluta sig och tvinga blomkronan att följa med. Efter befruktningen förbliva dessa foderblad som skyddsorgan hårt tryckta intill fruktanlaget, som nu tillika genom blomskaftets karpotropiska krökning avlägsnas från den plats, där blomningen försiggått (jfr nr 218), Först då fröhuset är moget och skall öppna sig, släppa foderbladen sitt hårda grepp kring detsamma, fig. 5.

Blomställningen hos Helianthemum liknar en klase, där blott en blomma i sänder står i blom. Men att klasen blott är skenbar, en "härmning", inses genom en granskning av blomskaftens och skärmbladens inbördes ställning; se tavl. 229, fig. 2. I en klase sitter varje blomskaft i vinkeln av sitt skärmblad; hos solvändan däremot finner man skärmbladen ej placerade omedelbart nedom, utan bredvid eller ofta något högre än närmaste blomskaft; och samtidigt gäller här den regeln, att p åden (skenbara) huvudaxeln varje skärmblad alltid sitter mitt emot närmast högre (ett par centimeter högre upp utgående) blomskaft. Detta kan endast förklaras så, att blomskaftet är den huvudaxel, av vilken skärmbladet uppbäres, och att ur dettas bladvinkel den biaxel framkommit, som bildar den skenbara huvudaxelns (i rät linje fortgående) fortsättning men med sin topp slutar som blomskaft till närmast högre belägna blomma. I en klase framkomma alla blomskaften successivt som biaxlar till en och samma huvudaxel; de äro alla av samma generation, alla syskon, ehuru allt yngre och yngre. Hos solvändan däremot är blomställningen ett ensidigt knippe, således en generation yngre än denna: generationerna bliva lika många som blommorna, och den s. k. huvudaxeln är endast skenbar, ty den är en skottkedja (ett sympodium, nr 170), ställningsgrenarna av Anchusa, tavl. 83). -- Hos solvändan tillkommer slutligen det egendomliga fallet, att blomskaftet, d. v. s. den svaga och fina huvudaxeln, sammanväxer med sin kraftigare biaxel ända upp till närmast högre skärmblad, där blomskaftet frigör sig från den skenbara huvudaxeln.

Tavl. 229. Fig. 1 ett blommande stånd (flera stjälkar avskurna), 2 blomställning av ett annat stånd, 3 ett foderblad sett från sin utsida (2/1), 4 pistillen och några ståndare (6/1), 5 moget och öppnat fröhus med foderbladen (2/1), 6 moget fröhus sett uppifrån (2/1), 7 frö (3/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:04:18 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free