Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Bladens likhet med den äkta persiljans hava föranlett denna arts vanligaste svenska benämning. Hos dess blad saknas dock den starka, kryddaktiga lukt och smak, som utmärker persilja, och denna senare har dessutom gulgröna kronblad. Ett av de säkraste kännetecknen på Aethusa är småsvepet, som utgöres av några små jämnbreda eller trådsmala, rakt nedåt pekande blad, vanligen 3 vid varje småflock. Frukten är högryggad med alla åsarna höga och refflorna emellan dem djupa, fig. 5.
Vildpersiljan är enårig med svag pålrot och blommar under sensommaren och hösten. Örtståndet är giftigt för människan ty då bladen råkat komma i maten, har deras förtärande förorsakat svårt illamående, uppkastningar, konvulsiviskt skratt, oredigt tal, dvala o. s. v. Växten benämnes även glis och glisört . Den förekommer blott på odlade ställen, utbredd tämligen långt mot norr på vår halvö samt i s. och s.-v. Finland
Tavl. 257. Fig. 1 växtens topp med blommor och frukter, 2 pålroten, 3 blomma (15/1), 4 klyvfrukt sedd från fogen (6/1), 5 delfrukt i tvärsnitt (12/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
