Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Vi skola nu ytterligare skildra fyra baljväxter av lika många släkten, utgörande en särskild grupp (Genisteæ) med det kännetecknet, att alla 10 ståndarsträngarna äro förenade till ett enda rör (monadelfiska). Av dessa fyra växter är Anthyllis till sin blomma nära besläktad med Lotus (nr 324), emedan honung finnes och ståndarmjölet förmedels ståndarsträngarnas förtjockade ändar utpressas ur båtens spetsiga framända; de följande arterna däremot sakna honung.
Harväpplingen är även till blomställningen något lik Lotus, men skild genom mångparbladiga blad liksom Astragalus (nr 321, 322). Ett säreget kännemärke utgör det uppblåsta, mjukhåriga blomfodret, fig. 5, som tjänar till ett rymligt hölje kring den plattade frukten och därigenom till organ för dennas bortförande med vinden (jfr blåsklövern, tavl. 329, A). Växten är flerårig och finnes på torra backar, hedar, vägkanter och berg. På Ölands och Gottlands alvar och kalkstensfält förekommer den allmänt med kronbladsvariationer i flera olika färger, vitt, vlekgult, mörkgult, blekrött och blodrött; den sistnämnda formen ses å tavl. 330, fig. 3. För övrigt är harväpplingen tämligen allmän i s. och mell. delen av de nordiska länderna, men norrut mera sällsynt. Den anses för en av de mest närande foderväxterna inom sin famlilj, men är lågväxt och därför föga odlad.
Tavl. 330. Fig. 1 rot med rotknölar samt stjälkens bas, 2 stjälkens topp, 3 blomställning av varieteten coccinea , 4 blomställningens svepeblad från undersidan, 5 blomfoder med vissnad blomkrona) och därinom den mogna baljan (3/1), 6 mogen balja (4/1), 7 frö (1/1 och 4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
