Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Vi övergå till ett släkte, som i motsats till Orchis har pollinariernas klibbskivor (å fig. 3 av ljusgul färg) obetäckta, ej inneslutna av någon "bursicula" (se nr 399). För övrigt är blomman till sin planläggning och mekanism lik Orchis-släktets. I fig. 3 ser man å ömse sidor om sporrens mynning de stora, svagt rosenfärgade märkesytorna,och ovanför dem en stor ståndare med ett litet äggformigt ståndarrudiment på vardera sidan. De två växterna på denna tavla äro höga och smärta med rödviolett kalk, som har en behaglig nejlikdoft, starkast hos odoratissima. Brudsporren är bland våra allmännare orchideer lätt igenkänd på den långa, trådsmala sporren. Arten har nästan lika stor utbredning över hela vårt område som Orchis maculatus, och är även på fjällhedarna icke sällsynt. Luktsporren är däremot ganska sällsynt och tillhör Gottland, Kinnekulle, Omberg m. m. -- trakter med kalkstensgrund, som avgjort visar sig gynnsam för orchideernas trevnad här i norden. Tyvärr är denna sällsynta art till följd av sin skönhet och vällukt i fara att utrotas och kan därför icke nog anbefallas till förskoning, även av botanisterna.
Tavl. 404. Fig. A. Gymnadenia conopsea, fig. 1 blomställning, 2 blomma sedd snett från höger sida med skärmbladet och ett stycke av huvudaxeln (3/1), 3 sporrens mynning (nederst), på ömse sidor därom märkesytorna och därovanför ståndaren, omgiven av två rudimentära ståndare (16/1), 4 pollinarium, fastklibbat på en nålsudd (20/1). -- B. Gymnad. odoratissima, 5 stjälktopp med blomställning, 6 växtens nedre del.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
