- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Andmat Förra Nästa Index Innehållsförteckning

422. A. Andmat, Lemna minor L.

N. Andmat. F. Pikkulimaska.

B. Kupandmat, Lemna gibba L.

N. Svuluflot.

C. Korsandmat, Lemna trisulca L.

N. Kors-andmat. F. Ristillmaska.

D. Storandmat, Spirodela polyrrhiza Schleid.

N. Rödflot. F. Isolimaska.

Det är ett stort steg nedåt från de ofta ofantligt storbladiga och i praktfulla färger prunkande araceerna till de små andmatsväxterna, ty dessa höra till våra både minsta och ofullkomligaste växter. Hos en Lemna kunna ej stam och blad i vanlig mening urskiljas, utan individet är en liten rund eller avlång, platt eller kullrig skiva, som hos Lemna trisulca lever nedsänkt i sötvatten och hos de övriga flyter på vattenytan; dessutom finnes en trådrot (eller hos Spirodela polyrrhiza en knippa sådana), hängande fritt i vattnet utan att nå bottnen och med en stor, rymlig rotmössa i spetsen (fing. 2, m. fl.). En så enkel byggnad hos vegetationsorganen erinrar om de lägre kryptogamernas bål (t. ex. de lägsta levermossorna, vissa alger m. fl.); men redan befintligheten av en rot visar, att Lemna står långt högre än bålväxterna, och därtill kommer, att detta släkte till sina fruktifikativa orga står nära Calla. Lemna-arterna blomma så sällan, att de flesta botanister aldrig lyckas få se ens den allmännaste, L. minor, i blomning. I kanten av den lilla skivlika växten visa sig blommorna som en för blotta ögat knappt synlig blomställning, bestående av 1 honblomma, som blott utgöres av en pistill, och 2 hanblommor, som vardera blott utgöras av en ståndare, samt ett litet hinnaktigt hölsterblad (fig. 3, 4, 8). Lika starkt reducerade blommor, utan hylleblad och bestående blott av en enda ståndare eller en enda pistill, hava vi förut sett hos t. ex. Euphorbia (nr 244, sid. 203). Då den submersa L. trisulca skall blomma (vilket ytterst sällan förekommer och uppgives försiggå i varmt vatten utan beskuggning), frambringar den särskilda flytindivider, som dock äro så krökta, att spetsen är nedböjd under vattenytan. Frukten är hos L. minor och trisulca 1-fröig (nötlik), hos L. gibba och Spirodela polyrrhiza 2-flerfröig (fröhus, fig. 10 och 11). Fröet, fig. 5, har dubbelt förskal, ett yttre, tjockt och mjukt (på avbildningen gulaktigt) och ett inre tunnare; därinom ses den gråaktiga frövitan, och i denna ligger växtanlaget inneslutet. Detta (se fig. 5) är äggformigt och ytterst litet; nederst ses hjärtbladet, som i sin övre del liksom en bägare omsluter det lilla stamanlaget (gulvitt på avbildningen), och på detta senare ses på höger sida anlaget till trådroten (en "birot"). Vid groningen lösgör sig toppen av förskalen som ett lock (där innerfröskalets insnörning synes på bilden), och genom öppningen utskjuter då växtanlagets eller groddens övre del.

Stamanlaget hos en Lemna utvecklar sig, såsom redan är nämnt, ej till stam och blad av vanlig form. Man anser dock, att den lilla platta skivan, som utgör en individ, till sin ena ända, nämligen där trådroten utgår, är ett stamorgan, men till sin övriga del ett bladorgan, och således ett ofullkomligt skott. På gränsen mellan stam- och bladdelen finnes i vardera kanten en liten fickformig fördjupning, och i en sådan uppkommer den lilla knoppen till ett nytt skott, en ny dotterskiva; se t. ex. Spirodela, fig. 15, och L. trisulca, fig. 12! Hos denna sistnämnda submersa art förbliva skotten länge sammanhängande, emedan det omslutande vattnet i viss mån hindrar deras lösgörande. Lemna-arternas förgrening blir naturligtvis ett förökningsmedel, då skotten lösgöra sig från varandre; och emedan blomnin och fruktsättning är så sällsynt, så sker även övervintringen genom dylika frigjorda skott. Hos L. minor övervintra sålunda de på hösten nybildade, helt små och ungdomliga skotten med ännu mycket kort trådrot; dessa små vinterskott förbliva vid liv, då moderplantan dör och blekes, och flyta fortfarande på vattnet, så länge detta är öppet. På våren sker deras förökning med stor hastighet. Hos Spirodela sjunka vinterskotten (hibernaklerna; se nr 131 och nr 345) till bottnen, emedan de ej bestå av en så svampig eller kavernös vävnad som sommarplantorna.

Lemnaceerna leva i stillastående vatten i diken, dammar och skyddade sjövikar. Den allmännaste är L. minor, som även är en kosmopolit. Den minsta utbredningen hos oss har L. gibba (ungefär till ekgränsen). Släktets gräns mot norr är i våra länder ungefär polcirkeln.

Tavl. 422. A. Lemna minor, fig. 1 exemplar i naturl. storl., 2 d:o i blomning (ungefär 3/1), 3 två blomställningar i olika utvecklingsstadium (starkare förstoring), 4 ståndarknapp (d:o), 5 frö (d:o), i llängdsnitt. -- B. L. gibba, 6 exemplar i nat. storl., 7 d:o i blomning (förstorade), 8 blomställning (starkare förstor.), 9 pistill (d:o), 10 och 11 två fröhus med frön (d:o). -- C. L. trisulca, 12 ex. i naturl. storl. -- D. Spirodela polyrrhiza, 13 ex. i naturl. storl., 14 ex sett ovanifrån (3/1), 15 d:o sett från unersidan (3/1), 16 rotmössa (3/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:08:31 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free