- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Säv Förra Nästa Index Innehållsförteckning

423. Säv, Scirpus lacustris L.

N. Konglesiv; Sjösæv. F. Kaisla.

En mycket stor del av vegetationen i vår nord, liksom i övriga tempererade länder, består av halvgräs och gräs. Dessa växter äro till övervägande del sällsapliga, låga eller medelstora, mycket smalbladiga örter med små och icke färgrika blommor, -- således anemofila eller vindblommiga. Deras stjälk är seg och föga saftig och ger vid torkning hö eller halm. Från tågväxterna (Juncus, tavl. 396) skilja sig både halvgräsen och gräsen därigenom, att blommorna sitta i ax och sakna hylleblad.

Vi hava i säven ett av våra allmännaste halvgräs, vars blommor äro lätta att undersöka med ett svagt synglas. Blomställningen är en mängd bruna, äggformiga småax, samlade i ett slags vippa. Småaxets bruna färg förorsakas av de tätsittande skärmbladen, fig. 3. Varje skärmblad har i sin bladvinkel en blomma, fig. 4, med 6 förkrypmta, tråd- eller borstlika kalkblad eller hylleborst, 3 ståndare med stora knappar och en pistill med långt utdraget stift och 3 långa märken. Den enskilda blommans framblomstring består endast i ståndarnas och märkenas utskjutande utanför skärmbladen, under det fruktämnet förblir dolt och skyddat innanför dessa. På visst sätt är småaxet därför en "sammansatt blomma" (jfr blomkorgen nr 1, blombägaren nr 244, axet hos sälgen tavl. 377 o. s. v.), och skärmbladen, som här stundom betecknas med ett särskilt namn, axfjäll, spela på visst sätt rollen av blomhylle.

Säven eller sjösäven är en av våra mest högresta örter. Den växer i sjöar och åar och uppnår en eller flera m:s längd både under och över vattenytan, men på samma gång är strået, där det är tjockast, föga grövre än en blyertspenna. Det har likväl tillräcklig stadga genom det yttersta lagrets fasta och sega beskaffenhet och genom sin stora lätthet, ty dess inre upptages av stora luftfyllda hålrum med vita, torra och hinnaktiga mellanväggar.

Bladen hos säven äro reducerade till några slidor med liten eller ingen skiva och ett par smala hölster, av vilka det ena når i jämnhöjd med blomställningen. Blomningen sker under högsommaren. Frukten är en liten hård nöt (liksom hos övriga halvgräs och i likhet med förhållandet hos nästan alla anemofiler, ty anemofilien fordrar rikligt ståndarmjöl, men mycket fåtaliga, oftast ett enda fröämne). Nöten är hos sjösäven 3-sidig, och stiftet avfaller här så fullständigt, att nöten ej får något spröt i spetsen. De kvarsittande hylleborsten med sina fina taggar förorsaka små luftblåsor kring nöten, då den faller i vattnet, och därav hålles den till en tid flytande.

Säven kallas ofta "kolvass". Som ung avbetas den av boskapen. De sega stråna äro användbara till taktäckning, mattflätning, simdynor m. m. Arten går långt norrut i både Skandinavien och Finland, men finnes dock icke i fälltrakter.

Tavl. 423. Fig. 1 jordstam och stråbas, 2 blomställning, 3 ax i blomning (3/1), 4 blomma med mognande fruktanlag och lossnande stift (6/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:08:33 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free