Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Här sammanföras tre av de likaxiga Carex-arter, som på Skandinaviens lågland äro de allmännaste, de två första allmänna på torr mark i lundar, skogsbryn och på backar, den sista allmän på kärrängar och i diken. Alla saknas i den nordligaste delen av vårt område, och endast leporina går upp i de lägre fjälltrakterna. De båda första hava strån och bladskott samlade till yviga tuvor och utgöra en väsentlig del av vad vi kalla "gräset" på backarna och vägkanterna; disticha har däremot stråna enstaka från en vågrät jordstam. I allmänhet gäller om deras färg, att blomställningen hos contigua (även kallad "muricata") är grönaktig, hos leporina blekbrun, hos disticha mörkare brun.
Från de övriga bildar C. leporina i anseende till sin blomställning det undantaget, att de androgyna småaxen hava hanblommor nederst, honblommor (och frukter) överst, vilket också visar sig däri, att de mognande småaxens bas är smalare eller liksom hopdragen, men toppen vidgad, fig. 4. Detta gäller även för de två arterna å följande tavla, C. canescens och C. glareosa.
Tavl. 433. A. Carex contigua , fig. 1 ex. med blomställning, 2 fruktgämme i mognad (6/1), 3 dess skärmblad (6/1). -- B. C. leporina, 4 stråets topp, 5 fruktgömme i mognad (6/1), 6 dess skärmblad (6/1). -- C. C. disticha, 7 jordstam och stråbaserm 8 stråtopp, 9 fruktgömme i mognad (6/1), 10 dess skärmblad (6/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
